Strandritt!
Åkte till stallet och red ut med Stina och Fredrika. Vi red till stranden och de fick se att islänningar minsann inte är slöa! Gymir var jättepigg och superduktig. Det var ruskigt härligt att galoppera i den friska höstlovet med solskenet som värmde en.
Efter ritten började med rabatten framför ridhuset. Var riktigt tungt så jag höll inte på så länge.
Nu MÅSTE jag gå!
På arbetet
Idag måste jag nog ta itu med arbetet i stallet också. Har lovat Tina att jag ska vända på rabatten framför ridhuset. Jag hittar ingen spade så jag ska få den stora äran att använda en skyffel...
Kanske inte jätteroligt men det som inte dödar, det härdar.
Nu måste jag se till så att gästerna har vad de behöver!
Bye bye
Ps. Det var meningen att jag skulle lägga in en bild på mammas bed and breakfast men den här datorn är fruktansvärt seg!
Haha
Förresten var jag just hos henne. Vi har kollat på Final Destination 3 och Natt på museet. Jag tyckte att båda var väldigt bra - definitivt sevärda.
Vi har också krängt lite godis och skrattat så vi gråtit. Kan det blir bättre? xD
Känns som evigheter sen...
Louise löper amok!
Jag var i stallet igår och skulle ge Gymir mat. Pratade med en av tjejerna i stallet och vi pratade om hur bra det var att det fanns ridhus. Hon frågade då mig om det går att rida islandshäst i ridhus och om de kan gå i form och galoppera som vanligt.
Ursäkta.. Men vad var det här för frågor? Klart att man kan rida en islandshäst i ett ridhus och varför skulle de inte kunna gå i form och "galoppera som vanligt". Jag är så trött på alla dessa fördomar.
Idag var det också en som sa: Ja, här finns ju en massa bra stigar för dig att rida på..
Vaddå? Jag rider inte bara i skogen. Jag och min häst är inga skogsmullar för f a n.
Upprörd red jag ut en sväng men gick sen in i ridhuset. La fram några bommar som jag tänkte trava över när hopptränaren kom in i ridhuset. Jag tänkte inte mer på det utan red på som vanligt.
Jag kan ju bara säga att Gymir var en jäkla pain in the a s s först men sen var han sviiiiinfin. Gymir travade över de där bommarna utan problem och nämnas kan ju att hopptränaren red sin stora bruna över dem också - med samma avstånd!
Dessutom gick min lilla skogsmulle i form och han travade bättre en de stora hästarna.
Jag blir ändå galen. Tänk så skulle jag fråga: "Men man kan väl inte rida ut på de där stora hästarna? De är väl rädda för allt?"
Bra låt
Varning för hästnörd.
Men denna låten är bara så bra!
Bläursch
Men det känns inte så lönt när man inte har något intelligent att skriva.
Eller vem försöker jag lura? Det har jag ju aldrig.
Haha
Besöksrekord!
Jättekul att så många är intresserade.
Kom gärna med förslag om vad jag ska skriva om!
Vad som definierar en duktig ryttare
Vad är det egentligen som definierar en duktig ryttare? Är det hur högt de kan få sin häst att hoppa, hur bra tölt deras häst har, hur bra man använder ett kandar eller hur lugnt hästen beter sig?
Är man en bra ryttare bara för att man kan få hästen att gå i form?
Är man en bra ryttare bara för att ens häst lyfter skyhögt på benen i tölten?
I de högsta dressyrklasserna måste man rida med både sporrar och kandar – bara för att hjälperna ska bli så små som möjligt. I ett tidigare inlägg la jag upp ett klipp på Alexander Nevzorov. Han är helt emot allt som har med bett att göra och några sporrar använder han inte. Ändå använder han inga grova eller stora hjälper, allt ser bara harmoniskt ut och hästen arbetar fortfarande rätt. Kollar man runt på youtube hittar man ytterligare klipp och i samtliga ser man hur otroligt levnadsglada alla hans hästar är – det riktigt lyser av dem och de njuter av att arbeta. Borde inte detta vara vad varje ryttare/kusk/hästägare strävar emot? Att få hästar som är nöjda och tillfreds med sina liv? Inte borde man fokusera på hur högt man kan hoppa eller hur högt ens häst lyfter på benen i tölten.
En god vän till mig, Eva, tycker att bett är lite fusk. I de höga klasserna använder man som sagt skarpare bett och diverse andra hjälpmedel. Borde det inte vara mer sport om de i de högre klasserna inte fick använda några som helst hjälpmedel? Erkänn att det hade varit riktigt häftigt om alla toppryttare satte trenden med att slopa betten och rida mer på känsla.
Jag tycker att Eva har en bra idé. Vad tycker ni?
(Jag skulle lägga upp några bilder men det är © på alla med Nevzorov på)
Hårt arbete!
Min nya idol
Dagens citat och dagens fråga
Dagens citat:
"När ja e mätt så e ja trett, å när ja e sylten så gidder ja ente arbeda."
Ack så sant, så sant. God bless skånska ordspråk!
Dagens fråga:
"Är din hårfärg äkta?"
Svar: Jaa. Jag kan tyvärr inte skylla på en misslyckad färgning.
För att
Maggan - jag gillar dig!
Happy!
Louise är väldigt glad, för att Louise fick en jättebra bild av sin kära vän Emelie. Louise tycker att denna bilden stämmer väldigt bra överens med ett tidigare inlägg. Louise förstår inte varför hon skriver om sig själv i tredje person men Louise har just varit hos Saga så Louise är ganska trött.
Louise blir också väldigt arg för det går inte att ladda upp bilden. Därför måste Louise lägga ut en ful länk på den fina bilden.
Bilden ! Titta på den - den är klockren!
Mer från Idas trassliga hjärna
Jag och Ida sitter i en lektionssal under tvåan på gymnasiet. Bakom mig hänger en affisch på en pjäs som vi hade sett några veckor innan.
Ida: Hängde den där innan du såg den?
Va?!
Och dessutom
Och dessutom kan han hoppa också..
Jag kände att det var så viktigt att lägga till att jag var tvungen att skriva ett till inlägg för det.
Upprörande!
Okej. Det var väl inte så farligt men i alla fall.
Jag har tagit in min för tillfället väldigt håriga islandshäst och borstar honom för att jag ska ut och rida. Hopptränaren på stället kommer och säger: "Emma ska också ut i skogen och rida, kan du vänta på henne?"
Jag säger självklart att jag kan vänta även om jag inte vet vem Emma är.
Fattar ni poängen eller?
Han FÖRUTSATTE att jag skulle rida i skogen. Är det för att jag har en islänning?
Blä. Jag brukar faktiskt rida dressyr på min islandshäst. Punkt slut.
Och han är vild som en stormvind också (den högra som stegrar sig).
OBS! Jag har inte tagit bilden. Den publicerades i samband med en artikel om Skúlason (http://skulason.se) i Hästmagazinet.
En hyllning till brösten!
På torsdag sänder TV3 "Rosa bandet - galan" direkt från Malmö arena. Galan kommer förhoppningsvis att samla in flera miljoner till cancerforskningen så att vi kan förebygga, hantera och så småningom bota den envisa cancern. 
Mitt inlägg kommer därför idag att tillägnas inget mindre än brösten. Brösten som vi kvinnor har komplex för - "Är de för stora?" " Är de för små?" "Varför är de olika stora?". Brösten som män alltid har fascinerats av, trots att de till största del består av fett och bindväv.
Bröst är något som ofta blir väldigt uppmärksammat. Folk opererar dem för att de ska bli större eller mindre, tidningar publicerar bilder på kändisar som av misstag (eller inte) "flashat" dem.
Det vi ofta glömmer är bröstens största uppgift - att ge liv. Det är brösten som ger oss mat och näring under de första månaderna av vårt liv. Detta kan ibland också skapa problem. Ofta uppstår debatter om huruvida kvinnor får amma sina barn offentligt eller inte. Har folk inget bättre att skriva om? I många fall anses bröst som en slags sexsymbol men när en mamma använder dem för att ge sitt barn mat - ska de fortfarande anses som det då? Kan inte kvinnor bara få göra vad de vill med sina bröst, så länge ingen kommer till skada (varken fysiskt eller psykiskt)? Istället för att fixera oss vid huruvida kvinnor ska få amma offentligt eller inte kan vi väl fixera oss vid kampen mot bröstcancer? Bröstcancer som skördar många liv varje år. Jag har själv upplevt cancer i familjen, inte bröstcancer men i alla fall, och jag vet hur jobbigt det är.
Så istället för att vara fullkomligt fixerade vid operationer, bröststorleker och frivilliga och ofrivilliga tjuvkikningar så borde vi alla rikta vår uppmärksamhet åt cancerkampen. Tillsammans kan vi göra skillnad!
Fakta om rosa bandet från wikipedia:
Rosa Bandet (Pink Ribbon) är en internationell symbol (awareness ribbon) som används av privatpersoner, företag och organisationer som väljer att engagera sig i bekämpningen av bröstcancer samt förmedling av ökad kunskap och medvetenhet i ämnet.
En konversation på Bollerup förr i världen
Jag, Linnéa och Ida sitter och kollar på TV. Modulerna (ett boende, det finns sju stycken) håller på att renoveras och folk flyttar runt mellan dem.
Linnéa: Idag ska väl tvåan flytta till fyran?
Jag: Jaa, precis. Modulerna.
(Ida sitter och kollar väldigt intensivt på TV). Efter ett tag:
Ida: Vad sa du? Ska tvåan flytta till fyran? Är det bara på våran TV?
(Jag och Linnéa asgarvar)
Jag: Modulerna!
Ida: Jahaaa...
Lite senare:
Ida: Är det bara på våran TV?
Jag: Men jag sa ju att det var modulerna!
Ida: Jaha?
Nattligt inlägg
Hola mina kära läsare!
Jag har nu kommit hem från Saga. Vi har mest degat framför datorn och än en gång kollat på "Spirit - hästen från vildmarken". Vi har även skrattat så vi inte har fått luft och krängt i oss lite chips och vars ett äpple (nyttighetspoäng där ja).
Jag och Saga - på den gamla goda tiden. Måste vara över tre år sedan nu.
Själv går jag som om jag är på fyllan, är något fel på mina ben, jag har riktigt ont. Ska nog smörja in dem med något eller senare sätt på mina back on track så kan jag sova med de på.
Ensam hemma i natt igen...
Gäspiga hälsningar!
Det här med vintertid
Jag tror att jag, mina unga år till trots, börjar bli lite smått senil. Igår hade jag FULL koll på att vintertid börjar idag. Jag visste också att jag skulle träffa Lina i stallet klockan halv nio för att släppa ihop Geysir och Gymir.
Igår kväll var Saga här och vi käkade kladdkaka. Det blev ganska sent och jag gick inte och la mig förrän strax innan tre.
Mitt alarm stod på halv åtta, så jag skulle hinna allt vad man har att göra på morgonen. Halv åtta ringer som sagt mobilen och jag vaknar trött upp. Jag märker också att jag har somnat med TV:n på så där ser jag att klockan är halv SJU. Jag blir superförvirrad och fattar ingenting - man är ju lite trögtänkt på morgonen. Plötsligt skiner jag upp på insidan av faktumet att det nu är vintertid, man ska ställa tillbaka klockan och jag lugnt kan sova en timme till. Har ni hört något så fantastiskt innan? Glad som jag var fortsatte jag min välbehövliga skönhetssömn en timme till och gick sen upp och körde till stallet.
Väl i stallet fick jag vänta på Lina som är en riktig tidsoptimist, men även hon kom fram tillslut. Vi släppte ihop hästarna och det gick helt smärtfritt. Tillslut gick alla i samma hage utom Hekla som var inne och blev riden. Jag bestämde mig sen för att ta in Gymir och rida honom en sväng. Eftersom det regnad som f a n blev det ridhuset.
Vårt ridpass gick skitdåligt. Blä.
Efteråt fick han lite kraftfoder och sen släppte jag ut honom till de andra. Hekla som har varit lite elak mot honom innan försökte sparka honom men då gick Solen emellan. Solen är kär i Gymir och följer efter honom hela tiden. Heba, Lejontass och Solen har också börjat brunsta bara för att Gymir är i hagen. Han känner sig som tuppen i hönsgården och älskar all uppmärksamhet han får. Snacka om att han är snygg när han spänner upp nacken - mums!
Nu ska jag inte tråka ut er med min dag. Mamma ringde just och jag måste köra upp till Aurora och sätta på värmen i ett av rummen..
Regnblöta hälsningar från moi!
Oh yes!
Stack till och med till stallet och red. Lyckades få med mig min sadel på MOPPEN!!! Observera hur fantastiskt duktig och innovativ jag är. Lyckades dessutom tanka med möget framför sitsen.
Är jag skillad eller är jag skillad?
Nu väntar jag på att Saga ska komma så vi kan göra kladdekauga..
Krängiga hälsningar från Saedis
När ska det få ett slut?
Igår kväll kollade jag på nyheterna på TV4. Det kom ett inslag som gjorde mig väldigt upprörd.
Sjuksköterskorna som tidigare strejkat sig till en lönehöjning på 2 % om året ska nu vara beredda på att släppa detta eftersom SKL (Sveriges kommuner och landsting) bedömmer att finanskrisen kommer bli värre nästa år. Samtidigt har SKLs ordförande fått en fet löneförhöjning och tjänar en bra bit över en miljon om året. Ursäkta men vad f a n är det? Sjuksköterskor har för det första utbildat sig länge och arbetat hårt i skolan och för det andra har de ett hårt, krävande och mycket viktigt arbete. Förtjänar inte de att få löneförhöjning om några? Jag förstår inte varför man ska få hög lön bara för att man är en offentlig person, det är helt åt fanders egentligen.
Nästa sak som gjorde mig upprörd i det här inslaget var det faktum att första vice ordförande Carola Gunnarsson får lägre lön än båda andra och tredje vice ordförande trots att hon har en högre position än dem. Beror detta på att Carola Gunnarsson arbetar sämre eller mindre än de andra två? Nej, problemet sitter inte där, det sitter längre ner, strax under midjehöjd. Det är väldigt sorgligt att vi kvinnor är en enda kroppsdel ifrån att få samma lön som männen. Om man kollar de lagar som FN tagit fram så säger de att män och kvinnor ska ha lika lön - varför följer inte ett så modernt land som Sverige detta? Hur svårt kan det vara att ge oss kvinnor lika hög lön som männen får? Vad är det som säger att vi inte är berättigade till detta? Jag förstår inte vad skillnaden är egentligen. Hur kan det vara en kroppsdel som skiljer oss åt?
Seriöst, jag måste sluta skriva nu, jag blir så upprörd!
Om ni vill kolla på klippet jag såg på nyheterna kan ni göra det här:
http://tv4play.se/nyheter/nyhetskanalen?videoId=1.1290927&renderingdepartment=2.40195
Hurtig!
Såhär förskräckt är jag för det. Och bilden - den bjuder jag på, den är nästan komisk xD
Sverigedemokraterna och lite annan politik
Komikern Soran Ismail har dock några intressanta åsikter i sin videoblogg.
http://www.youtube.com/watch?v=nKB26d55ffk&feature=related
Självklart har jag också åsikter som jag vill lufta, därför tänker jag göra det här och inte i en facebookgrupp.
En människa som jag mycket gärna hade velat tala med är utbildningsministern Jan Björklund (folkpartiet). Jag är innerligt trött på att höra honom debattera, jag blir nästan förbannad. Jan Björklund och folkpartiet vill införa betyg från årkurs 6 - detta har jag inte hittat på själv, mer om detta kan ni läsa här:
http://www.folkpartiet.se/FPTemplates/ImportantArea____20462.aspx.
Jag undrar nu vad detta skulle kunna tjäna till? Det finns de ungdomar som struntar i skolan totalt och skulle behöva någon som tar dem i örat och sätter dem på plats. Det finns också de ungdomar - som jag själv - som lider av prestationsångest och alltid vill göra sitt bästa i skolan, även om det har negativa effekter på ens egen hälsa. Ungdomar som jag själv skulle verkligen lida av att det infördes betyg från och med årskurs sex. Vi skulle antagligen gå under av stress och press innan vi ens tagit studenten.
Jaha, men de barn som HAR höga förväntningar på sig själva? Hur ska ni hjälpa dem?
När jag gick på låg- och mellanstadiet älskade jag skolan. Jag grät när jag var sjuk för att jag inte fick gå dit (detta är helt sant). På högstadiet kom pressen med betyg och skolan var inte rolig längre. Jag tappade lusten att lära och den ersattes istället med begäret att lyckas. Varför ska det vara såhär? Innan sjuan hade jag inte en enda läxa eller ett enda prov men jag fick ändå alla rätt på de nationella proven i femman. Hur kommer det sig? Att prestera i skolan var inget krav, det var bara något som kom. Jag fick inte ett papper där det antingen stod IG, G, VG eller MVG på - det behövdes inte.
Jan Björklund brukar ofta säga att anledningen till att betyg ska införas i tidigare årskurs än nuvarande är för att hjälpa de barn som har svårt i skolan. Det är jättebra att vi ska hjälpa dem men vad har detta med betyg att göra? Att barnet i slutet av terminen får ett papper med hur bra det har presterat hjälper inte. Det är lärarens ansvar att stötta barnen som har det svårt under hela terminen. Att informera föräldrarna så att de också kan hjälpa till på bästa sätt.
Som de flesta vet så har jag hoppat av universitetet. Jag känner inte att agronomekonomi är så himla intressant så jag struntar helt enkelt i det. Jag går istället i tankarna om att bli mattelärare på högstadiet och gymnasiet. Jag har kommit fram till att en av de stora anledningarna till att barn inte vill gå till skolan är för att de inte tycker om matte. Jag vill att alla ska tycka att matte är lika roligt som jag tycker - åtminstone slippa ångesten för det. När jag gick i trean på gymnasiet hjälpte jag de i de lägre årskurserna att förstå matte, det gjorde mig glad att hjälpa dem. Jag vill som lärare förändra barnens syn på skolan och matematiken, ta bort den dumma presationsångesten för de som lider av det och stötta de barn som tycker att siffror är ett enda virrvarr. Jag vill inte ha en fin titel och tjäna massvis med pengar för att jag sitter på ett kontor hela dagarna. Jag vill agera, jag vill förändra och jag vill inspirera.
Därför tycker jag att Jan Björklund och folkpartiet ska lägga ner den där tanken på att införa betyg från årskurs sex. Det kommer tyvärr inte att hjälpa de barn som har svårt i skolan och kommer bara förvärra situationen för de som har höga krav på sig själva. Satsa istället på bättre lärare som gör skolan intressant och rolig.
Var det någon som hängde med i det jag sa?
Dagens fråga.
Jag har fått frågan ganska många gånger om varför jag inte har så många bilder på min blogg.
Svaret är ganska simpelt.
För en tid sen gick min mobil sönder. Fattig som man är var det bara att åka till Elgiganten och köpa den billigaste de hade, en gammal Nokia för 349 kronor. Denna mobil har bara de viktigaste funktionerna: Man kan ringa och skicka sms. Jag är inte heller så lyckligt lottad att jag har en egen digitalkamera.
Nu är jag i alla fall hemma i Skåne igen och då kan jag låna mammas systemkamera. Det är bara det att den är så stor och klumpig att släpa på. Dock tog jag några bilder igår som med största sannolik kommer dyka upp här lite senare.
Ha det bra så hörs vi senare!
Loisan
Maskulint
Jag brukar inte läsa andras bloggar (ja, det kända alltså, mina vänners bloggar läser jag) men idag har jag läst Egoinas, http://egoinas.se/.
Uppenbarligen så är hon från Skåne och hade skrivit att hon känner sig maskulin när hon pratar i Stockholm. Inte så att hon tycker att skånska är fult men det låter maskulint.
Ja, jag kan inte annat än hålla med henne. Skånska må vara det vackraste språket på jorden och Skåne det finaste landskapet att bo i, men nog känner man sig lite grötig när man pratar med folk i "halvnorrland". Och precis som Egoina skriver så börjar man säga "Aaa" istället för "Jiaa" (svårt att skriva på skånska men ni fattar vinken) och det är S K I T S V Å R T att vänja sig av med. Jag tänker också på när folket i Uppsala tyckte det var roligt hur jag uttalade "mormor" och "morgonfodring". Sorry, ni tar bort bokstäver, vi lägger till.
Är inte skånska för härligt?
En dikt som jag tyvärr inte vet vem som har skrivit. Nog för att jag brukar skriva dikter men denna tar jag INTE åt mig äran för.
Ständigt samma vals
Skåningar har gröten i sin hals
Men det är lika bra att ni håller truten
För dialekten är lika gjuten
Som loggan på absoluten
Åh yes! Skåne i mitt hjärta!
Ännu ett skånskt ordspråk:
En ska ente eda valium innan en går ud.
Ack så sant, så sant.
Louise kan också vara duktig!
Ja, det kan hon minsann! Jag har varit ute i det kalla höstvädret (pinsamt nog höll jag på att skriva häst istället för höst - är man besatt?)! Jag och hunden fick en härlig promenad på över en timme. Tog en sväng förbi kyrkogården också - sorgligt var det :(.
Snart är det två år sen...
Dagens låt: "What hurts the most - Cascada"
Dåligt humör
JAG BLIR GALEN! Kan folk bara inte vara lite snälla?
Louise löper amok. Nu.
Inställd träning
Jag tröstar mig med glass och kanelbullar.
Har precis varit i stallet, tog en barbackatur på Gymir eftersom min sadel inte är där än. Ont i benen som fan - inte kul att rida barbacka på en liten häst när man själv har långa ben.
Bläiga hälsningar.
iPod vs. napp
Nu har jag dock gjort en lysnade upptäckt!
När en liten unge gråter och skriker vad gör man då i 9 fall av 10?
JO! Man ger ungen en napp så att den blir tyst.
Vad gör man när en tonåring är gnällig och klagar - tex. när man sitter i bilen?
JO! Man ger tonåringen en iPod!
Detta är ett av mina bra tips till er tonårsföräldrar. Lite inside information om man säger så. Egentligen borde jag skriva en bok om tonårsuppfostran - fler smarta tips kommer inom kort!
Dagens citat
De e får sent å stia upp tidit når en vagnar klockan elva.
Så sant så sant. Ett underbart skånskt ordspråk.
Nostalgiska tankar
Är det ingen mer än jag som vill se "Sailor moon" och andra nostalgiska serier igen?
Varning för hästar
Gymir kom igår vid halv tio. Trippade ut på stela ben och med vidöppna näsborrar. Han har med all säkerhet sovit som en gris i natt, dessutom verkade han ganska hungrig så han fick käka lite hösilage och kornkross.
I morse gick jag upp halv sju och körde till stallet. Då släppte vi ihop honom med "Solen" och det gick helt smärtfritt. Själv körde jag sen hem och väntade på att Johanna skulle komma och hämta mig. Strax efter nio dök hon upp och vi körde då iväg till deras hästar. Hovslagaren skulle komma och Vinur var redan inne så vi började med att hämta Litfrid och Snekkja. Var tvungna att gå förbi en unghingst och Litfrid brunstar såklart. Vi hade lite göre där men det gick bra. Nästa på tur var Hera och Ríthana. Jag tog Ríthana och hon var inte alls förtjust i den där hingsten så hon försökte vända rumpan till och kicka. Tur att hon bara är en shettis så jag hade lite att säga till om.
Hovslagaren kom iaf och skodde först Vinur och Litfrid, sen verkade han Ríthana och lilla Snekkja. Snekkja var lite besvärlig men skötte sig i övrigt fint. Hera fick vara sist och under tiden gick vi ut med Ríthana och Snekkja. Jag hade Snekkja denna gången och hon tyckte att den dumma hingsten var jätteläskig så hon hoppade ut i diket. Så kan det gå när man hanterar unghästar.
När alla var klara drog jag och Johanna ut på en tur med Litfrid och Vinur. Litfrid har SKITHÄFTIG tölt!!! Dock är hon ganska stel överlag, speciellt i mun och nacke. Efter mycket hårt arbete fick jag ner henne på tygeln och mot slutet var hon så avslappnad att öronen vippade - härligt när man lyckas! Vi fick vara med om lite drama under turen då Vinur blev rädd för tre kronhjortar som sprang på ängen bakom och stack - Litfrid efter. Vi fick åtminstone stopp på dem och kunde fortsätta turen utan fler missöden.
Väl tillbaka gjorde vi klart i stallet och körde hem. Jag käkade lite mellanmål och körde sen tillbaka till stallet. Gick bara en sväng med Gymir och körde sen hem igen för att rasta hunden. Imorgon ska jag nog skritta Myran en sväng, jag är sjukt ridsugen.
På kvällen har jag käkat köttfärsbiffar med potatis och kollat på "Bonde söker fru" och Grey's. För tillfället är jag fruktansvärt trött så det här blogginlägget är säkert fyllt med stavfel och smärre grammatiska missöden. Ni får ha överseende med detta - ingen är perfekt (som man så tråkigt säger).
Nu ska den övertrötta fröken Louise sova för en gång skull.
God natt
Skåne <3
Inte lika underbart är att jag har burit upp alla mina saker från garaget, upp för trapporna till mitt rum för att packa upp. Har även städat rummet, men nu är det superfint och mysigt. Dessutom står Gymir på transporten nu, han kommer fram imorgon. Imorgon ska jag också hjälpa mamma vid något föredrag - inte så kul men jag ställer upp eftersom hon varit snäll och hämtat mig. Det ska bli skönt sen när Myran är på plats så att man kan slappna av lite.
Nä, nu ska jag och Saga dra till hundparken. Jag behöver lite luft så jag inte är så arg på min lillasyster...
Skåne igen!
För tillfället är jag hemma hos Saga och ska käka kladdkaka. Pallar inte skriva mer för tillfället.
Puss i påsk!
On my way!
Hela dagen har gått åt till packning och bilåkning. Hade tänkt gå upp vid sju och köra till stallet för att fixa men regnet ÖSTE ner så jag la ner den tanke. Kul att åka moppe i ösregn. Eller inte.
Somnade om och gick upp strax innan nio istället. Då körde jag till stallet och gjorde klart allt och sen drog jag hem och packade det sista. Runt halv ett kom mamma och Kjelle så då var det bara att lasta in allt och köra. Känns skönt att tiden i Uppsala är över. Jag kommer inte att sakna den!
Nu orkar jag inte skriva mer. Måste sova lite - sov dåligt i natt också.
God natt!
Boktips
Detta har jag tänkte på mycket länge.
Jag MÅSTE tipsa om "Moderna Etikettboken", skriven av Sofia Larsson. Den är otroligt användbar och superrolig att läsa. Det handlar inte om vilken gaffel man ska använda till vilken rätt utan snarare om hur man ska hantera saker i vardagen - tex. "Typiska etikettbrott i bingen".
Köp den - läs den - lev efter den!
ISBN 978-91-534-2824-4
Svamptur i skogen till häst
Till min stora lättnade gick det bättre att ta ut Hrima och Sleipnir. Tur det..
Gymir fick stå inne då jag tänkte rida. När jag höll på att värma bettet kom Ulrika in i stallet och sa att om jag orkade vänta 10 minuter så skulle hon och Jessica ut och skritta i skogen så jag kunde hänga på. Jag tackade självklart ja. Strax därpå gav vi oss ut på våra trogna springare. Jag på Gymir, Ulrika på Majlis och Jessica på Berry.
Väl inne i skogen hittade vi ganska många trattkantareller - självklart satt vi av och plockade lite. När vi var ganska långt inne i skogen lyckades Majlis trampa på sina tyglar (Ulrika hade släppt henne) så att bettet gick sönder. Vi tyckte alla att det var väldigt konstigt men löste det provisoriskt genom att fästa tyglarna i nosgrimman.
Tillslut tyckte vi att det räckte så vi skulle försöka rida hem. Berry fick välja väg men detta gick inte bra. Då fick Jessicas hund Indra som också var med välja väg, tydligen hittar hon alltid hem, men det gick inte mycket bättre. Det slutade med att vi red i en cirkel och var vid samma kohage två gånger (självklart med en grind försedd med hänglås och kedja). Ulrika hade tidspress och dessutom dog hennes mobil. Hon skulle vara barnvakt åt en väninnans dotter så hon fick låna min för att meddela att vi ridit vilse.
Efter många om och men hittade vi ut till stigen vi startade på. Detta medförde att vi kunde öka tempot också. Vi hinner precis börja trava när min mobil ringer så det vara bara att stanna - det var till Ulrika. Ulrikas väninna meddelade då att hon löst det på annat vis så vi hade ingen tidspress längre. I vilket fall som helst så travar vi vidare och då ringer självklart min mobil igen. Jag tar upp den och svarar - mamma. Gymir börjar då galoppera så det är inget annat att göra än att låta honom göra det. Det såg nog lite kaotiskt ut - en barbacka, en utan bett och en som pratar i mobiltelefon.
Tillslut var vi äntligen framme efter två och en halv timme i skogen. Då var det dags att släppa ut dem i hagen och luncha (jag hade lunchfodringen också). Sen tog vi tre tappra ryttare oss en liten fika inne i lilla stallet innan vi satte igång med mockning och matpåfyllning.
När alla sysslor var klara körde jag till ICA och handlade lite gott till kvällen för att sedan hamna på mitt rum. Kvällen tillbringas med TV och massvis av packning!
Tilläggas kan ju också att jag somnade medan jag chattade med Saga på msn.. Bra Louise, bra.
Hälsningar
PackÅsnan
Blabla
Jag vet.
Pallrade mig upp vid kvart över åtta och glodde lite på tv. Käkade lite frukost och satt en massa vid datorn - fy. Körde till stallet vid tolv och lunchade hästarna. Sen mockade jag, la upp mat och fyllde på vatten. Efter det tog jag in Gymir, borstade och tränsade. Började med att han fick värma upp sig själv i skritt och sen körde jag någon form av "halv-join up" - kände skithäftigt. Jobbade sen med diverse tygelövningar från marken och han var mycket duktig. Eftersom han var så duktig hoppade jag upp barbacka. Jag tyckte att vi behövde en utmaning så jag kopplade loss tyglarna och red honom lös. Han var skitduktig, vi både travade och galopperade, svängde och gjorde volter utan problem. Jag älskar min häst <3
När jag var klar drog jag hem och gjorde absolut ingenting.
Imorgon ska jag packa massvis och moffla järnet.
Bye bye.
Klockan är för mycket
Ursäkta eventuella grammatiska missöden och stavfel i föregående.
Seriöst - jag har inget liv
Nej... Jag lever i smått leriga mjukisbrallor och sport-BH.. Ja, för tillfället alltså. Jag brukar inte jämt gå omkring och se sunkig ut, även om jag inte går omkring och ser trendig ut 24/7.
What ever.
Med inspiration från Saras blogg, http://exporteradskaning.blogspot.com, ska jag nu göra en lista med obekväma sanningar om mig själv. Sorry Sara om du tycker jag härmar dig, men som sagt - no life!
Här kommer de!
Louise Sjöstedt - några bekännelser
- Jag är världens största velare, jag kan inte bestämma mig för något.
- Jag kan inte kolla mig i spegeln när någon annan tittar på.
- Jag HATAR att laga mat.
- Jag är rädd för att folk ska tro att jag är korkad.
- Jag tykker at det är pinsammt att stavva fel.
- Jag kan inte gråta till film/tv/musik/teater etc.
- Jag älskar skum
- Jag tycker att Grumme grönsåpa är guds gåva till mänskligheten (fast jag tror inte på gud, därför skriver jag det med liten begynnelsebokstav).
- Jag får sanslös prestationsångest i skolan.
- Jag tycker att det är pinsamt att rida när någon annan tittar på.
Det kommer säkert mer. Det är bra att erkänna sina fel och brister.
Och bara för det slänger jag in en bild på mig själv.
I'm on my way!
På lördag kommer jag att ta mig neråt Skåne. Beräknas vara framme på söndag.
Gymir kommer sättas på lastbilen på måndag och han är framme på tisdag. Jag längtar verkligen tills vi båda är hemma i underbara Skåneland igen!
I morse när jag vaknade var det däremot snö utanför!! Det märks att man är 70 mil längre norrut än vad man är van vid.
Jag käkade i alla fall frukost bestående av korv och bröd (ja, går man inte upp förrän halv elva så får man det) och stack sen till stallet. Där hade jag sällskap av både Eva och Sofia. Hrima mår i alla fall bra, har inte feber eller något men hon får ändå vila tills hennes sår på benet har läkt ihop. Frågade Eva om hon kan passa Gymir på söndag och måndag och det kunde hon - verkligen supersnällt av henne. Hon behövde också en dammsugare och gissa vem som har en hon vill bli av med.... Jo jag! Eva blev mycket glad över detta besked så idag har vi helt enkelt muntrat upp varandra!
När jag mockat och lagt upp mat tränade jag lite NH med Gymir i paddocken. Gjorde join up och när han väl ville kommunicera gick det skitbra. Det är så härligt när man känner att man samarbetar med ett djur som väger 350 kilo. När vi var klara med arbetet släppte jag ut honom i hagen igen och fyllde på vatten åt honom och Sleipnir. Det behövdes - det gamla bestod mest av is och hösilage. När vattnet var påfyllt körde jag hem och slängde mig framför teven med en kopp thé - naaajs!
Bokade sedan transport ner till Gymir - känns skönt att det är gjort. Lite orolig är man ju alltid för att han ska få plats.
Nej, nu ska jag ägna mig åt min otroligt tidskrävande hobby häruppe - kolla på tv.
Blåsiga hälsningar
Att förlora en vän
Efter att ha segat hela förmiddagen drog jag mig äntligen ut till stallet. Där ser jag Hrima stå inne och gnägga med ena bakbenet i bandage. Ute i hagen ser jag att Fylkir ligger på sidan och en massa veterinärer och Jessica står på stallbacken. Jag börjar ju genast misstänka något eftersom ofta att en häst ligger ner i hagen när det är fullt sjå på stallbacken och hans älskade hagkompis står inne i boxen och gnäggar. Jag går i alla fall ut och säger hej, då säger Jessica att Fylkir är borttagen. Hon berättade vad som hänt. Hon skulle ge lunch till Berry och Majlis och då sprang typ alla hästarna runt i hagen och brallade. Jessica ser hur Hrima och Fylkir låtsaskickar i luften och hur Fylkir går omkull. Hon tänker inte mer på det - hästar går ju omkull i hagen när de leker. När hon ska ge lunch till de två kommer Hrima på en gång medan Fylkir kommer lite efter. Jessica ser då hur benet är HELT av, det hänger och dinglar bokstavligt talat. Jessica måste kolla två gånger för att se att det verkligen är sant. När hon ser att det fallet verkligen är så slänger hon alla påsar och springer in i stallet för att ringa veterinärer. Efter många om och men får hon tag på ambulatoriska och efter det måste hon ringa det jobbigaste samtalen av de alla - till Gina. Stackarn blir helt förtvivlad och hennes mamma kommer sen ut hon också. Sen när veterinären kommer håller Jessica i båda hästarna - Hrima står blickstilla hela tiden. Jessica står kvar där hela tiden med Hrima till Fylkir inte längre lever. Hrima har också skadat sig lite så veterinären kollar på henne också men det är ingen fara.
Strax efter mig kommer även Christian. Tillsammans med Lars-Åke lägger vi en press över Fylkir. Eva kommer lite senare och är även hon jätteledsen. Hon vill också säga hej då till Fylkir så hon ber mig följa med ut..
När jag var klar i stallet körde jag tillbaka till mitt rum. Den enda tanke som snurrar i mitt huvud är "Det hade lika gärna kunnat vara Gymir". Jag lider så fruktansvärt med Gina, det måste vara fruktansvärt.
Vi hade ett stallmöte inplanerat ikväll så vi höll det. Vi var ganska nere allihopa. De kom även och hämtade Fylkir, kändes väldigt hemskt med en container och allt. Det var ganska jobbigt att se hans grimma hänga där, ingen Fylkir kommer använda den igen.
Livet kan ta läskiga vändingar på nolltid - man vet aldrig.
Vi som hade planerat in alla ridvägar vi skulle testa tillsammans, jag kommer sakna alla knasiga ridturer och härliga galopper vi haft.
Fylkir - du kommer alltid vara saknad.
Min häst är bäst i hela världen!
Just nu halvligger jag i min säng och slöglor på ANTM. Har även dykt ner i en påse lösgodis - dåligt för kroppen men bra för själen ;)!
I alla fall, anledningen till detta känsloutbrott är för att jag för några timmar sen var ute och red på lilla Myran. I början var han lite spänd i traven, kollade på en massa saker och lite så. Efter några riktiga racergalopper travade han som en gud! Töltade också helt fantastiskt - klockrent tempo och höööga benlyft! Jag älskar när det går bra, man går som på moln ett tag. Väl inne i stallet igen fick han på sig ett täcke och sen ut i hagen till Sleipnir igen. Sofia har nattfodringen idag så hon tar väl snart in dem.
Nu börjar top model igen - bye bye!
Raindrops keep falling on my head
Äntligen när leran i hagarna börjat torka, tror ni inte då att det regnar idag?! Räcker det inte med att vi igår hade 0 grader ute och frös våra små rumpor av oss?
Uppenbarligen inte..
Nu ska jag inte klaga mer - ska nog peta i mig någon form av frukost istället.
Fruktansvärt lat lördag
Vaknade av ett sms från Gina vid niotiden. Kunde inte somna om men stannade ändå i mitt horisontella läge och kollade på tv. I detta läge stannade jag väldigt länge, med undantag för den stund jag åt frukost.
Hela dagen latade jag mig, satt vid datorn och kollade på tv.
Vid halv fem drog jag till stallet och fixade till Gymir. När jag sadlat för att ge mig ut på en tur kom Gina så jag väntade på henne också tog vi en tur tillsammans. Det var väldigt kallt men också mycket härligt!
När allt var klart i stallet körde jag hem (kallt som f a n) och stekte hamburgare att äta - gott.
För tillfället kollar jag på Körslaget och käkar pop corn. Fryser fortfarande.
100 kilo hemlängtan.
Det var på tiden
Helt ärligt, jag är kass på att uppdatera min blogg. När jag väl uppdaterar den blir det också någon form av maratoninlägg som ingen orkar läsa.
I alla fall.
Jag har bestämt mig för att ge upp universitetslivet och flytta hem till Skåne. Jag känner mig inte motiverad till att plugga och vill inte slösa bort viktiga år i mitt liv på något jag inte känner mig intresserad av. Jag är mycket nöjd med mitt beslut!
Gymir ska självklart följa med, jag klarar mig inte utan honom. Han betyder så himla mycket för mig!
Jag håller inlägget kort idag så att någon ska orka läsa. Fortsättning följer...
