Jag brukar inte läsa andras bloggar (ja, det kända alltså, mina vänners bloggar läser jag) men idag har jag läst Egoinas, http://egoinas.se/.
Uppenbarligen så är hon från Skåne och hade skrivit att hon känner sig maskulin när hon pratar i Stockholm. Inte så att hon tycker att skånska är fult men det låter maskulint.
Ja, jag kan inte annat än hålla med henne. Skånska må vara det vackraste språket på jorden och Skåne det finaste landskapet att bo i, men nog känner man sig lite grötig när man pratar med folk i "halvnorrland". Och precis som Egoina skriver så börjar man säga "Aaa" istället för "Jiaa" (svårt att skriva på skånska men ni fattar vinken) och det är  S K I T S V Å R T  att vänja sig av med. Jag tänker också på när folket i Uppsala tyckte det var roligt hur jag uttalade "mormor" och "morgonfodring". Sorry, ni tar bort bokstäver, vi lägger till.

Är inte skånska för härligt?

En dikt som jag tyvärr inte vet vem som har skrivit. Nog för att jag brukar skriva dikter men denna tar jag INTE åt mig äran för.

Ständigt samma vals
Skåningar har gröten i sin hals
Men det är lika bra att ni håller truten
För dialekten är lika gjuten
Som loggan på absoluten

Åh yes! Skåne i mitt hjärta!


Ännu ett skånskt ordspråk:
En ska ente eda valium innan en går ud.
Ack så sant, så sant.