Jag måste bara tipsa om dessa otroligt härliga skor! Jag har haft mina i snart ett halvår och de är verkligen toppen! De är lätta, sköna och skitsnygga - till och med min ortoped var imponerad över dem. Modellen heter Reebok Zigtech och finns i flera olika färger, själv har jag köpt mina på Team Sportia. Skorna finns med olika tjocka sulor och passar därför till många olika ändamål. Själv har jag bara mina inomhus, men mamma är ute och går i sina. En av anledningarna till att jag köpte dem var för att jag var så otroligt trött på alla gamla vanliga, vita eller svarta gympaskor som finns. Jag har till följd av växtspurt ganska ont i knäna, men dessa sköna skor underlättar verkligen för mig!

Jag emigrerar snart, jag lider verkligen av den här kylan! Jag fryser mer eller mindre hela dagarna, mina händer är alltid iskalla och jag fasar för de obligatoriska hundpromenaderna. Mamma påstår att jag äter för lite fett - men hur är det möjligt när allt sätter sig på min mage i alla fall? Dock är det kanske värt att ha i åtanke, lite extra grädde på semlan nästa gång kanske?

Alla undrar vad jag har gjort idag. Ni som inte bryr er kan sluta läsa.

Jag ber om ursäkt för mitt något retarderade inlägg sist - här kommer förklaringen....

Jag brukar vara galen dagen innan en tenta, typ plugga sönder mig och sånt. Nu sitter jag här i lugn och ro, tittar på TV osv. Jag har både gymmat och ridit ut en lång runda i ösregn tillsammans med Saga. Dessutom varit i stallet en andra gång för att Gymir och Eddie skulle få äta, samt torka. Som sagt sitter jag nu här och är lugnet själv - vad har hänt? Är det det faktum att jag inte har en chans att lära mig något ändå, eller är det möjligtvis så att jag kanske kan det jag ska i alla fall? Jag är förvirrad. Hjälp mig någon!

Du, jag slänger ner en nyckel ifrån fönstret i köket
jag bor fyra trappor upp och du är välkommen in
Massa skor i hela hallen, folk vid fläkten som röker
Det är fest hos mig i kväll och hela världen är min

Jag kan inte hjälpa det, jag måste ta upp ämnet igen eftersom det är hela bloggvärldens snackis. Seriöst, Rolf-Göran Bengtsson. Det sista jag hörde var att vi hästmänniskor har utfört en organiserad kupp och röstat sönder oss inför Jerringpriset. Snacka om att de som är missnöjda gör sig till offer! Vad jag kan minnas har minsann aldrig en Jerringpristagare skapat mer uppståndelse än vad RGB har gjort och inte heller kan jag minnas att hela hästvärlden blivit upprörda över att någon annan än en ryttare vunnit priset. På samma sätt som jag inte rasar mot hela Sverige när fel låt vinner Melodifestivalen eller Idol, rasar jag inte heller när enligt mig fel person vinner Jerringpriset. Den som vinner är den som får flest röster, punkt och slut. Ridning är och förblir en riktigt sport, en sport som kräver mer än bara muskler och kondition. Min häst är ingen hopphäst, men alla ni som tvivlar är hjärtligt välkomna att höra av sig så ska jag lära er ett och annat vad gäller ridning!

Vad jag gör:

Det är bara till att sätta igång. Tenta om två dagar - keep on moving!

Gode gud vilka rubriker det är gällande gårdagens idrottsgala! Att Rolf-Göran Bengtsson vann folkets pris - Jerringpriset - är definitivt dagens snackis. Medelålders män är bittra över att inte en utförare av en "riktig" sport som skidåkning eller hockey vann, varför ska en liten man i trikåer vinna ett sådant fint pris? Jo, det ska jag säga er! Rolf-Göran Bengtsson är en fantastisk ryttare som lyckats hålla sig kvar i toppen i flera, flera år. Många ryttare har en riktigt bra häst genom karriären, en häst som ger ryttaren "15 minutes of fame". Tack vare att "Roffe" är en sådan skicklig ryttare har han lyckats prestera med häst efter häst, efter häst.

Så ridning är inte en riktigt sport? En sport som kräver styrka, mod, samarbete, intelligens och ett jäkla engagemang. All hästsport är en livsstil, den engagerar ungdomar över hela världen och där varken ålder eller kön spelar roll. Att handskas med djur som ofta väger över 600 kilo, oberäkneliga flyktdjur som skulle kunna döda dig med en hov i huvudet. Att få ett djur som väger otaligt flera gånger mer än du själv att lyda din minsta vink, att få den till att hoppa hinder högre än sig själv, är inte det en sport? Bra mycket mer sport än att sparka runt på en boll som väger mindre än en hästs skithög.

Shit, jag blev helt överväldig då jag skulle logga in på blogg.se och såg alla träningsinlägg. Tydligen pågår en tävling, men jag är inte tillräckligt intresserad för att sätta mig in i det hela.

Jag är inte typen som gillar att planera långt i förväg, mitt liv är så oförutsägbart att vad som helst kan hända. Däremot finns det några evenemang som ligger lite framåt i tiden detta år, evenemang som jag tänker dela med mig av!

You ask me what sport I do. I'll say Equestrian. You tell me, it's not a sport. You tell me, it's easy. You tell me, it takes no skill. You tell me, we just sit there. You tell me. we aren't athletes. You tell me, it's just a silly hobby. But I ask you: have you ever trusted something so unpredictable who, with one misstep can kill us? Have you ever fallen from 10feet up, going 35mph and brushed yourself off? Have you ever raced full speed towards a solid obstacle? Have you ever jumped something that's taller than you? So before you underestimate us, think to yourself; do you understand the true bond required? Have you ever had a team mate, ten times your size? Ask yourself that, don't judge us. Share this if your a proud horse owner!♥

Jag tänkte köra med lite av mentaliteten från filmen "Skicka Vidare", men istället tänker jag uppmana folk till att berömma varandra mer! I Sverige håller vi gärna inne med beröm, man är nästan lite avundsjuk och tål inte att någon annan också är duktig. Därför utmanar jag nu er alla att berömma minst tre personer för något som ni uppriktigt tycker att de gör bra, eller för hur de är som person. Det behöver inte vara något stort, bara ge alla människor en liten ljusglimt i januarimörkret. Om nu den personen du just gav beröm, fortsätter att ge beröm till andra personer kommer snart hela Sveriges befolknings självförtroende att vara lite bättre.

Jag får väl hjälpa min blogg med lite konstgjord andning då. Skrivlusten har varit puts väck borta, men just idag känner jag för att kladda ner ett litet inlägg. Det har inte hänt massor sen sist egentligen. Jag har haft ett jullov fyllt av jobb och fester med mina vänner. Gymir fick vila under mitt lov eftersom jag jobbade så mycket, att gå ut i stallet när det är kolsvart ute är INTE taggande. Nu är han dock under igångsättning och han är laddad till tusen. Själv är jag taggad inför sommarens lag-SM, så länge vi får ihop ett helt lag. Världens bästa islandshästförening Örlingur har dessutom världens bästa sponsorer som tänker hjälpa oss med lag-SM - HAPPYFACE!