Trångsund, IKEA och drama i en Uppsalaförort
Carro har varit hos mig sen i måndags men igår skiljdes vi åt på Stockholm C där hon drog till Lund och jag stack hem till syrran i Trångsund. Vi lyckades hamna mitt i ett gäng med Modofans och fick tränga oss förbi dem med vassa armbågar. Jag lyckades komma med pendeln och hoppade av på rätt hållplats. Jag tänkte inte på att man kunde åka på samma biljett i en timme, så jag tog vad mor och far gav mig och vandrade vidare hem till dem. Efter cirka 25 minuter var jag framme och var varmt välkommen. Efter en minilunch bestående av en macka gick jag, Cajsa och Nisse till lekparken för att träffa några andra mammor och barn. Vädret var underbart och jag kunde sitta med min kära syrra och bara prata, något som inte händer ofta. Nisse sprang runt och lekte och lite senare kom de andra mammorna som jag fick säga hej till.
Efter ett bra tag gick vi tillbaka till deras hus och chillade lite. Jag kollade på TV, somnade i soffan och vaknade sen med en STOR skål med lördagsgodis framför mig, den högg jag in på.
När socksuget var stillat bakade jag och Tilda lite kanelbullar. Under andra jäsningen fick vi en mumsig kvällsmåltid bestående av pasta och köttfärssås. Efter maten penslade vi bullarna, strödde på pärlsocker och stoppade in dem i ugnen. Strax hade vi fyllt farmors fat med massvis av gyllenbruna kanelbullar. Denna idyllen varade inte länge - vi tog nämligen fatet med oss upp och kollade på en film när flickorna var mindre och under tiden försvann samtliga bullar. Jag måste själv säga att de var ruskigt goda så nog hjälpte jag till med att käka upp dem.
Runt tiotiden gick vi och lade oss. Jag fick sova på en madrass bredvid Tilda.
Vid halv nio gick jag ner och slappade lite med en Amelia i näven. Cajsa och Fripp tog en springtur så jag och Nisse gick ut i trädgården och lekte lite i det fina höstvädret. När de andra kom tillbaka plockade de alla mogna björnbär och sen tog vi lite frukost. Efter frukosten facebookade jag lite och senare begav vi oss till IKEA för att äta lunch och träffa Jenny, Martin och Adam. På vägen dit stannade vi på Stadium och en stor loppmarknad (Cajsa jublade av lycka) men till sist kom vi fram och intog X antal köttbullar. Det var kul att träffa familjen W igen också :)!
Efter IKEAbesöket fick familjen L lite fästingsprutor och senare skjutsade de mig till centralen där jag med nöd och näppe hann med ett tåg (annars hade jag fått vänta en timme) till Uppsala. Därifrån tog jag bussen hem.
Väl hemma pratade jag med min älskade mamma i telefon och sen moppade jag till stallet.
Påväg till stallet så jag en tjej stå på andra sidan vägen vid en man som låg ner på rygg, jag såg att hon försökte ta pulsen så jag tvärnitade och ställde moppen på trottoare för att se om hon behövde hjälp. Några andra stannade också men jag fick ringa ambulansen. Mannen klagade på att han hade ont i hjärtat, verkade som om han var alkoholpåverkad. Det blödde åtminstone inte men han hade en stor bula. Ambulansförarna fick snabbt iväg honom, de fick ta honom på en bräda, och sen körde jag vidare till stallet och fixade till Gymir och Hrima. När jag var klar körde jag hem.
PUSS OCH HEJ!
Uppsala...
Efter en vecka med gråt och ångest fick jag en underbar inbjudan till Trångsund. Jag grät nästan av lycka när jag fick det där sms:et. Jag rusade iväg till närmsta busshållplats i ösregnet. I farten skickade jag ett sms om en bussbiljett och lyckades ta mig in till Uppsala central där jag köpte en biljett till Stockholm. Tack vare lite guidning per telefon av min kära äldsta storasyster fixade jag ett 24-timmarskort i SL:s butik och tog mig till Trångsundscentrum. Därifrån tog jag bussen till Cajsa och hennes familj. När jag såg huset uppe på backen blev jag nästan knäsvag av lycka (fånigt va?) och med lätta steg traskade jag upp för trappan. Väl framme blev det en del kramar och lite kvällsmat bestående av snabbmakaroner och köttfärssås. Jag som inte ätit sen frukost (förutom ett kexchocklad jag köpte i en godisautomat på Stockholms central) högg tacksamt in. Till efterätt fick jag en glass.
Lite senare bänkade vi oss framför tv:n för lite fredagsmys, detta passade mig utmärkt. Jag måste säga att det kändes jäkligt bra att sitta och glo på tv med några sköna typer som man inte behöver imponera på.
På lördagen vaknade jag runt åtta och tog en dusch. Käkade lite frukost och busade med Nissman. 09.41 tog jag diverse kommunala färdmedel till Hammarby Sjöstad och hälsade på min yngsta storasyster och hennes familj. Där fikade vi, prata, åt en mumsig italiensk lunch och handlade lite. Även detta kändes jäkligt bra, att bara göra lite vardagssysslor utan några som helst krav.
Lite senare var det dags att åka tillbaka till Ultuna. Jag fick skjuts till stationen och när jag väl blivit lämnad där började tårarna trilla. Det kändes så himla sorgligt att åka därifrån. Jag var ju så illa tvungen då jag anmält mig till en sångboksmiddag.
Väl uppe på tåget fick jag patetiskt nog låsa in mig på toaletten och ringa Jenny. Jag hade tydligen fått fel för mig och sångboksmiddagen började tidigare än jag trott och bussarna gick inte så ofta som jag hoppats på. Med en uppmaning till att ta en taxi torkade jag tårarna med femtioelva pappersnäsdukar och gick sen värdigt ut och satte mig i ett säte. När jag kom fram i Uppsala gick jag direkt till taxistolpen och bad om en taxi till Ultuna.
Taxichauffören var väldigt trevlig. Han småpratade med mig hela vägen och tyckte att jag pratade så fin skånska (A). Han pratade om att upplänningarna var så stela och rädda för sociala kontaker. Som han uttryckte det "det är inte förrän såna som du sätter sig i taxibilen som man kan vara som folk". Snäll som han var stängde han av taxametern innan jag var framme så jag slapp betala fullt pris (tack gode gud, studentbudgeten har INTE utrymme för taxiresor). Jag betalde och han tackade för trevligt sällskap. Tur att man kan glädja någon.
Väl framme visade det sig att jag inte alls hade uppfattat tiden fel och hade en massa dötid. Jaha, en dyr taxiresa i onödan. 195 spänn istället för 20, kändes väldigt bra (not).
Fick även lite diverse ångest och panik och fick ringa min stackars syrra (igen) och beklaga mig lite. Hon ställde snällt upp och jag lyckades ta mig iväg till middagen med röda ögon. Framme på middagen såg jag Maria och Camilla på en gång så räddade mig undan att stå ensam. Jag tog en fördrink och minglade lite med dem istället. Problemet är att man inte kan prata med två människor under hela minglet så vi fick ju röra oss vidare. Vad gör man när man är nervös och har en fördrink i näven? Jo, man dricker en massa av den, ganska snabbt dessutom. Jag lyckades ta mig igenom minglet och fick sedan en vacker skånsk flagga målad på min vänstra kind (närmast hjärtat). Under sång grupperade sig studenterna landskapsvis och tågade in i syltan. Eftersom man alltid sparar det bästa till sist fick vi också vänta längst på att komma in. Vi tågade in med tre(!) skånska flaggor, samt en massa bejdor (skånsk stavning där ja) sjungades på "Vi klarar oss nog ändå". Vi fick sånghäften och sångböcker som flitigt användes hela kvällen. Jag fick även lära mig en ny version av "I Landskrona" (Bollerups är faktiskt bättre) och visa sann Bollerupsanda genom att klämma i så lungorna sprack i "Alla är vi bönder". När jag tackade nej till snaps trodde folk att jag var nykterist (det hade ju INTE varit sann Bollerupsanda om något). Även om jag hade trevligt sällskap vi bordet så, nervös som jag är, smuttade man ju en hel del på sitt vin. Strax efter tolvslaget avböjade jag dans på kåren och cyklade istället "hem" (jag gillar inte att kalla något i Uppland för hem). Väl hemma råkade jag se en kursbok och prestationsångesten kom krypande.
Efter diverse bölande i en handduk somnade jag och vaknade inte förrän runt nio. Där jag vaknade har jag också mer eller mindre tillbringat min dag. Det längsta jag har gått är till toaletten och antalet intagna kalorier = 0!
Däremot har jag kollat på en rad oviktiga tv-programmet och självklart gråtit några litrar.
Nu märkte jag att detta blev ett väldigt långt och negativt blogginlägg som säkert rymmer en massa grammatikfel jag missat i all hast.
SHIT HAPPENS!
