Nu har fröken Sjöstedt landat i skolan café. Sitter här med en kopp kaffe och min älskade iPod instoppad i öronen. Jag har absolut ingen aning om vad folk i min närhet pratar om, men musiken jag lyssnar på är bra! Om en liten stund kommer Sandra hit och sällskapar med mig, hon skulle bara hitta ett par byxor sa hon.

"Spin City" är ingen serie som jag följer slaviskt direkt. För att vara exakt så såg jag ett avsnitt för kanske... ett år sedan? Det roliga med detta avsnitt var att de faktiskt pratade svenska en gång!

Äntligen har jag lämnat in den fruktansvärda hemtentan. I nästan åtta timmar har jag suttit framför datorn, bläddrat i anteckningar och slagit upp i böcker. Helt slut i rutan är vad jag är.

Jag har länge undrat varför tidning "STIM" dimper ner i brevlådan med jämna mellanrum. Det skumma är nämligen att den är adresserad till min pappa, som dog för 3,5 år sedan. Förbryllat har jag frågat mamma och hennes svar var: "Men STIM-pengar får man alltid, så tidningen upphör inte." 

Nej, jag kan inte sluta lyssna på den! SKITBRA!

Trots att jag är "ledig" idag fick min dag en ganska tidig start. Efter att ha förtärt lite frukost brummade jag iväg till stallet och tog en lång och härlig skrittur tillsammans med Susanne och Hekla. Ridturen hade varit härligare, om det inte varit för den iskalla vinden. Det var däremot väldigt trevligt att ha sällskap av Susanne. Vi pratade allt från konstiga lärare och ålder till derivator. Susanne har tidigare jobbat som lärare i både kemi och matte (tror jag) så det var kul att höra hennes synpunkter. Dock var båda överens om att många är så rädda för matte, folk förväntar sig att det ska vara svårt. Själv tycker jag matte är roligt så jag kan inte förstå dessa människor. Väl hemma sprang jag in i en varm dusch. Så skönt att kunna känna alla kroppens delar igen!

Jag och Josse satt på gårdagens föreläsning och nynnade på några låtar från Royal Republic. Josse utbrast då: "Jag är HELT säker på att Full Steam Spacemachine handlar om sex!"

Jag vet inte hur jag ska kunna kanalisera min ilska och få ner den i ord och text. Jag kan ju börja med att berätta om i måndags när jag och Saga var ute och red. Vi red nere vid stranden i Vik då vi möter en kvinna med hund som undrar om vi får rida där. Jag svarar att vi bara rider i kanten och hon muttrar något surt tillbaka och fortsätter. Jag och Saga rycker på axlarna och fortsätter vår ridtur. För mig var detta dessutom premiärturen för i vår, jag har inte haft inspiration till ridning på mycket länge och tyckte att det var skönt att äntligen få sitta på hästryggen igen. I vilket fall som helst, när vi är på väg tillbaka kommer den här kvinnan igen och vrålar: "STANNA!" Jag och Saga stannar hästarna och inväntar vad som komma skall. Kvinnan går på om hur vi ryttare förstör för alla andra, vi förstör för äldre människor, för folk med barnvagnar och för folk som vill ha sina hundar lösa. Hon säger också att folk är så arga på oss att de vill bussa sina hundar på oss. När vi försökte säga något tillbaka sa hon bara: "Det skiter jag i, nu är det så här att..." och så fortsatte det. Om och om igen gick hon på om att vi var så unga och därför förstod inte vi något nu. Saga blev så jäkla förbannad att hon bara sa till mig att rida därifrån och det gjorde vi. Vi red ner på stranden istället och jag var så arg att tårarna trillade. Varför, varför, varför hatar folk hästar så mycket?