Älgmamma på vift!

Jag och Saga är ute i skogen och skrittar lugnt och sansat. Vi säger inte så mycket till varandra, Saga nynnar tyst för sig själv. Efter ett tag möter vi Sandra, hejar på henne men rider sen vidare under tystnad.
Plötsligt utbrister Saga: "Såg du?!"
Jag bara: "Jag såg, men vad var det för djur?"
Saga: "Antingen älgkalvar eller råddjur. Men de hade stora fötter och stora huvud."
Jag: "Jaha, men då kommer väl mamman snart då, höhö."

Vi rider lite längre och plötsligt viskar jag till Saga: "Titta, där är den!" Inne i skogen står en älgko och ropar på sina barn. Saga, nyfiken som hon är, bestämmer sig för att rida tillbaka en bit för att kunna se den bättre. Detta resulterar i att Heba får panik, springer en bit och står sen på stället och stegrar. Gymir tvärnitar, fryser till och står och skakar. Jag fiskar upp telefonen ur fickan och lyckas få denna älg på film! När älgen sedan har sprungit iväg får jag rida tillbaka för att "hämta Saga" då Heba vägrar gå. Vi fortsätter vår ridtur.

Efter några vilda galopper (det var inte meningen, hästarna var ganska skärrade) är vi äntligen på väg hem. Mitt i skogen står där en bil, mer eller mindre i vägen. Bilägarna ser den vilda Heba och utbrister: "Är hon stånglig?" varav Heba, som svar på frågan, ställer sig rakt upp i luften, inte bara en utan TVÅ gånger. Jag fnissar lite och säger: "Japp, där fick ni svar på den frågan." och rider sen förbi bilen.

Jaaa, en dramatisk ridtur på en söndag helt enkelt!

Att dela med sig

Varför kan inte vissa människor dela med sig? Det finns de som håller stenhårt på vad som är mitt och vad som är ditt, som aldrig skulle överskrida gränsen och bjuda en bit av kakan till någon annan. Ibland stämmer deras gränser inte ens överens med verkligheten, de har en tendens att hävda att fler saker är "deras" och på så vis underminera andras lycka. När man var liten var allting mycket lättare, då ropade man bara på mamma också fick hon reda ut problemet. Nu, när man är äldre, tvingas man alltid att lösa det hela på ett moget och sofistikerat sätt när man egentligen helst av allt vill klösa ögonen ur den andra människan och skrika fula ord. "Du är duuuum!", "Jag haaaatar dig!" osv, osv.
Jag förstår egentligen inte varför de är så jävla fästa vid sina gränser. Vad gör det att låna ut något till en medmänniska? Så länge saken i fråga inte går sönder, eller kommer bort är det väl inget att bråka om?
Suck, ibland gillar jag helt enkelt inte människor...

Jag och Christine är nu på Strandpaviljong...

Jag och Christine är nu på Strandpaviljongen, glest med folk men det är det alltid innan tolv. Anledningen till att vi är här nu är för att det är gratis innan elva. Haha, är man fattig så är man!


Hm. Jag råkade se ett gammalt blogginlägg ...

Hm. Jag råkade se ett gammalt blogginlägg och slogs då av tanken på att jag inte slutfört mitt uppdrag! Jag hade ju lovat att sjunga i bloggen, men kom ingenstans med det... Anledningen är nog att jag inte vet VAD jag ska sjunga. Förslag tages tacksamt emot!


Sarahs Nyckel

Just det! 

Jag har ju helt glömt att nämna att jag fick låna en bok av min kollega, en bok som heter "Sarahs Nyckel". Boken handlar om en liten flicka som bor i Paris med sina föräldrar och lillebror under andra världskriget. En dag (eller natt) kommer den franska polisen och knackar på för att hämta alla judiska familjer. Sarahs lillebror gömmer sig i ett lönnskåp som hon då låser och sparar sen nyckeln i sin fick i tron om att hon snart ska komma hem och kunna släppa ut honom. Alla judiska familjer transporteras till velodromen i Paris för att sedan skicka vidare till andra läger. Man får också följa journalisten Julia i "nutid".

För er som är intresserade av andra världskriget och vill lära er mer om det fruktansvärda som hände då kan jag verkligen rekommendera boken. Man får ont i hjärtat av den, men man kan helt enkelt inte sluta.
Mer om Vél d'Hiv-räden och "Operation Vårvind" kan ni läsa här! Detta är något som man faktiskt inte har fått veta så mycket om, eftersom det var den franska polisen själv som samlade in de franska judarna har det försökt tystas ner. 


Rubrik

Hm. Mina två senaste blogginlägg var ju inte vidare gladlynta. Jag har så dålig inspiration att jag inte ens kommer på en vettig rubrik! Det är verkligen fördelen med att blogga från telefonen, där behöver man inte komma på någon smart rubrik, själva inlägget blir rubrik! Anledningen till att jag, Louise, sitter hemma en fredag kväll är ytterst meningslös att yttra. Det kommer bara leda till osämja och sura miner, något jag inte känner behov av idag. Jag kan inte minnas när det hände sist, att jag satt hemma själv en fredagkväll. Nu är det faktiskt inte så att jag är vänlös, utan handlar om ett individuellt val som jag gjort. Tro det eller ej, men jag har faktiskt varit i Hammenhög med bussen och vänt, just det - med BUSSEN! Har man sommarkort så får man ju utnyttja det! Okej, det var ju inte så att jag bara åkte till Hammenhög för att åka till Hammenhög, utan jag hängde med Malin dit som skulle hälsa på min syster och Andreas. Jocke kom lite senare efter att ha tränat thaiboxning - hurtigt och fint. 

Själv har jag just läst ut "Bedragen" av Katerina Janouch. Det är den första boken i en serie om tre som jag fått låna av min kära moder (hon själv har inte läst den än, fick den av en väninna). Jag kan absolut säga att den var mycket bra! Den handlade om barnmorskan Cecilias liv med man och fyra barn i en förort. Under bokens gång dyker det upp nya saker, jag kan inte ens hinta om vad som händer, då spoilar jag halva handlingen!

Var är Louise?

Förr tyckte jag alltid att en människa med kaffe i en pappmugg, ni vet en sådan som har ett litet hål i locket för att dricka ur, såg så himla belevad ut. Numera, när jag själv har en sådan pappmugg i handen ibland, tänker jag inte ens på det. Jag är en människa som har kaffe i en pappmugg. Inte känner jag mig ett dugg belevad för det. Jag antar att jag såg dessa människor som människor som jämt var på språng, hade ett så viktigt jobb att de inte hade tid till att sitta ner och bara ta en kopp kaffe i lugn och ro. Undrar om samtidigt som jag tappade bort den där känslan, tappade jag också bort den vanliga Louise. Helt plötsligt ersattes mitt glada, bekymmerslösa jag av en ansvarstagande och allvarlig individ. Kanske har det att göra med avsaknaden av en förälder, eller det faktum att jag bodde hemifrån under gymnasietiden. Jag vet inte riktigt när jag tappades bort i tentaplugg, jobb, hemarbeten, utgifter, plikter och andra vuxenrelaterade bekymmer. Försvann då den bekymmerslösa Louise i samma veva? Förr beskrev folk alltid mig som glad och pigg, medan jag numera beskrivs som lugn och ansvarsfull. Att förlora sin pappa får nog de flesta att mogna i förtid, men det borde ju inte ändra hela min personlighet? Visserligen brukar mamma säga att jag aldrig har varit bebis, aldrig varit ett barn, jag var tydligen jämt så himla förståndig och vuxen. Jag förstår inte riktigt. Samtidigt som jag känner mig som en tonåring mer än någonsin, känns det ändå som om jag är minst 30 år gammal, redo att gifta mig och flytta in i ett radhus med alla mina ungar och ha en stor herrgårdsvagn på uppfarten. Vad hände med den Louise som ville ut och resa, ville gå ut varje kväll och som blev överlycklig bara över att andas lite stalluft? Samtidigt som jag älskar min häst över allt annat känns det nu som slöseri på pengar – en onödig utgift som jag egentligen inte BEHÖVER ha, utan bara belastar min budget på ett obarmhärtigt sätt. Jag blir så frustrerad. Även om jag inte ”måste” ha en häst, är det ändå han som får mig att känna mig glad, viktig och levande. Att få vara ett litet barn för en stund och bara borra in sin näsa i hans mjuka päls och dra in den där välbekanta doften av häst. Min älskade islandshäst. Undrar om denna identitetsförvirring har något att göra med min stundande 20-års dag eller om det bara är vädret som får mig att känna mig så nere, så trist och grå. Det var bara det att jag kände mig så vuxen som gick hem från tåget igår, tjugo i åtta på kvällen, med min kylväska i en handen och en namnskylt fastnålad på mitt vänstra bröst. Jag gick hem till ett hus som var tomt, sånär på en grånande hund som låg och snarkade under köksstolen. Väl hemma tog jag bilnycklarna och åkte till affären för att handla bröd till morgondagen och förbereda nästa dags lunchlåda. När jag återvände till det mörka huset loggade jag in på internetbanken och såg över min ekonomi.

 

Herregud. Jag är faktiskt tonåring i sex dagar till, jag måste börja leva igen!


Att aldrig bli nöjd

Jag lider av en ganska vanlig åkomma - jag blir aldrig nöjd! Nu handlar det inte om hur välfylld min garderob är eller något annat ytligt. Nej, det handlar om att hur bra jag än presterar, blir jag aldrig nöjd med mig själv!

För tillfället arbetar jag ju som sagt på bank, jag är inne på min fjärde vecka. Oavsett hur mycket beröm jag får för hur duktig jag är kan jag inte riktigt ta det till mig. Hela tiden tycker jag att jag borde komma ihåg mer, att jag borde ställa mindre frågor och helt enkelt ha bättre koll. Men herregud - vad BEGÄR jag egentligen av mig själv? Jag ska hela tiden komma med orimliga krav och sjuka förväntningar på mig själv. Likadant är det i skolan. Får jag VG på en tenta och läraren ändå har kommenterat något går jag och retar mig på det, men varför? Oavsett hur bra hästen går under ett ridpass tänker jag att jag nog kunde ha kämpat mer och bättre.

Jag blir aldrig nöjd med mig själv. Det är så vrickat egentligen för jag vet att jag egentligen är duktig, smart och trevlig men jag kan inte få in det i mitt huvud. Det spelar heller ingen roll hur många fina vänner jag har, jag känner mig ändå ensam och övergiven. Jag måste verkligen sluta vara en sån tönt och ta tag i mitt liv!

Sitter i Ystad och väntar på tåget hem. Ja...

Sitter i Ystad och väntar på tåget hem. Jag kan meddela att jag har jacka och sjal och ändå fryser jag! Jag ska reklamera vädret i juli, var tog den globala uppvärmningen vägen? Haha, ni vet att jag skämtade med det där sista, jag är ju självklart en miljökämpe!


På väg till Öja nu, vi är taggade som fan ...

På väg till Öja nu, vi är taggade som fan - snart framme!


Tagga Öja ikväll! Sitter hos Sandras syste...

Tagga Öja ikväll! Sitter hos Sandras syster Emma och har förfest :), mycket trevligt!!!!


Ännu en arbetsvecka och en fredagkväll är ...

Ännu en arbetsvecka och en fredagkväll är nu till ända. Jag har gjort hälften av mitt sommarjobb och på måndag väntar Ystad. Nu ikväll har jag och Malin tittat på film, både är ju lite krassliga men vi tog ändå en promenad också. Jocke tittade in lite senare och höll oss sällskap. Nu ska jag krypa ner i sängen med min bok - skittrött!


Jag känner mig seg, fruktansvärt seg. Tors...

Jag känner mig seg, fruktansvärt seg. Torsdag = lång jobb dag och till råga på allt vräker regnet ner. En blixt klöv just himlen dessutom. Nu när jag är förkyld får jag dessutom dåligt med lift och att bara gå upp för trappan gör mig andfådd. Detta är en bidragande orsak till att jag inte varit i stallet på sistone och därav har mitt hästbaserade uppdaterande var noll och intet. För tillfället ligger jag snörvlandes på sängen med näsan i "Sushi För Nybörjare". Som vanligt har jag redan läst boken men måste självklart läsa om den. Började egentligen på "Svinlande Höjder" men kände att jag behövde något mer lättsamt än en tung klassiker (även den har jag läst innan). Imorgon är det fredag och min sista jobbdag i Simrishamn. För att berömma mig själv har allt faktiskt gått ganska bra denna veckan, skötte BÅDE kassan och kundtjänsten igår och det gick hur bra som helst. På måndag är det dags för Ystad - det blir spännande! Tur att jag har min kära iPhone nu när det är dags att återuppta pendlandet. Nej, så seg som jag är, är det väl nästan lika bra att jag snart går och lägger mig. På söndag ska jag på hemligt uppdrag men på kvällen väntar Perikles på Kulla!


Jag hatar seriöst morgonen när man är förk...

Jag hatar seriöst morgonen när man är förkyld. Det känns som om tungan antagit sin dubbla storlek och klistrat sig fast uppe i gommen. Näsan känns röd och svullen och man är så törstig att det känns som om man har päls i munnen. Men det är bara till att göra sig klar och se glad ut!


Hemma efter en superrolig kväll på Kiviks ...

Hemma efter en superrolig kväll på Kiviks Marknad! Sandra den jäveln lurade upp mig i Extreme Fly - jag som hatar den! I vilket fall som helst var jag jätterädd och blundade nästan hela tiden. Dessutom höll jag ett krampaktigt tag med ben och armar, fy fan... Förutom att ha varit så rädd att jag nästan dog har jag också träffat många härliga och saknade vänner - det är inte varje dag man får så många kramar. Och just det! Sandra och Rasmus gav mig en present, en t-shirt med texten "att styla en Volvo är som att sminka en gris". Hm...


Wihoo! Hade turen på min sida idag då det ...

Wihoo! Hade turen på min sida idag då det knappt var mycket folk i rörelse. Kunde därför stänga och räkna allt snabbt och noga i god tid. Allt har gått bra idag även om det har varit mycket folk på banken. Nu ska jag bara byta om, gå en sväng med hunden och sen dra till Kivik!


Hemma på lunch. Jag kan inte annat än att ...

Hemma på lunch. Jag kan inte annat än att säga att jag blir avundsjuk på alla som är påväg till Kiviks Marknad. Nåväl, om några timmar är det min tur också!


Jag hoppas verkligen inte att jag börjar b...

Jag hoppas verkligen inte att jag börjar bli sjuk... Somnade till filmen och vaknade yr med halsont. Inte okej. Dessutom är alla så taggade inför den stundande Kiviks Marknad, medan jag ska jobba hela veckan. Kunde varit bättre. Tur att jag gillar mitt jobb!


Filmen igår var riktigt bra! Jag, Malin, J...

Filmen igår var riktigt bra! Jag, Malin, Jocke och Christine var och såg den nya Harry Potter - mycket bra! Efter åt drog vi till en byfest i Sankt Olof, inte jättekul men helt okej. Kände mig rätt trött och med tanke på att jag skulle upp halv sju i morse stack vi hem rätt tidigt. Som sagt steg jag då upp tidigt i morse och stack till stallet. Jag och Anna var ute och red en lång och härlig runda. Väl hemma i stan stack jag till Aurora för att hjälpa Malin med städningen. Dock är jag hemma nu, har handlat till ikväll och ska nu titta på Never Back Down.


Ibland blir jag bara besviken. Jag är gale...

Ibland blir jag bara besviken. Jag är galet trött på människor som frivilligt bara glider runt utan att göra något alls. Inte ens när de får ett erbjudande gör de något. Blä.


Har just kört hem Malin efter en mysig tje...

Har just kört hem Malin efter en mysig tjejkväll med henne och Christine! Jag och Malin har käkat tex mex-sallad och sen har vi alla tre kollat på film och snackat skit. Dessutom har jag och Malin dansat bugg - som vi ägde! Nu ska jag skalla kudden, ska ut och rida med Anna imorgon. God natt!


Tagga att det är fredag! Inte för att jag ...

Tagga att det är fredag! Inte för att jag inte gillar mitt jobb, för det gör jag! Däremot är det ju alltid bäst när man kan göra vad man vill. ska försöka hinna rida eller åtminstone longera Gymir efter jobbet (notera att jag nästan skrev "efter skolan"). Kom och hälsa på mig på jobbet annars :D


Sådär lagom trött efter en lång arbetsdag ...

Sådär lagom trött efter en lång arbetsdag är det skönt att sitta i soffan och varva ner med en bra bok. Dock börjar ögonen gå i kors nu så det är dags att skalla kudden. Pensionärsvarning på det alltså. Imorgon har Malin hittat på något smart vi kan göra. Får se vad hon har i åtanke.


Är det ett tecken att "Bad day" spelas på ...

Är det ett tecken att "Bad day" spelas på radion?


Veckan kunde ju börjat bättre...

När jag startade datorn i morse för att läsa min mejl märkte jag att jag fått ett högst oönskat sådant. Mejlet gjorde mig upprörd och så förstummad att jag bara satt och glodde in i skärmen ett tag. Helt plötsligt var klockan mycket och jag fick slänga på mig lite kläder för att sen sticka och handla till jobbet (min handlingsvecka). Affären hade inte fått in något nytt bröd så jag fick gasa ner till ett konditori och köpa ett ljust fullkornsbröd där.
Väl framme på jobbet gick allt bra, jag kände att jag hade koll på rutinerna och så. Självklart bad jag om hjälp några gånger - men jag tycker det hör till! När jag sedan utförde en stor insättning fastnade en sedel i maskinen och då gick allt raskt utför. Jag tänker inte gå in på några detaljer, men jag kan säga att det var rätt svettigt ett tag! Klockan var inte tio över ett förrän jag kunde gå på lunch så jag var ganska snurrig i skallen!
Resten av dagen gick i alla fall felfritt och nu sitter jag hemma med ont i fötterna och en sliten hjärna. Dock väntar både hästen och hunden på min uppmärksamhet så jag ska alldeles strax ta tag i mitt liv!
Måndagens arbetsdag är i alla fall över!

RSS 2.0