Mm, jag gillar goodiebags! Tack till Anna i min klass som gav mig denna, lite pluggmotivation. Dock kunde hon inte värva mig till Unionen eftersom jag redan är medlem...
Trött till tusen i morse, föreläsningen kändes seg. Däremot hade mamma lämnat sin BMW på lagning här i Kristianstad så jag mötte upp henne och Ann-Sofie inne i stan för lite lunch. Eftersom att den bilen endast har två säten fick vi dela på oss, de körde ut till BMW och jag tog en sväng genom stan. Köpte lite nödvändiga saker som smink, hudkräm och nagellack (höhö). Dessutom ringde Christine och ville ta en fika i Simrishamn, så henne ska jag träffa så fort min buss anländer till Österlens ljuva huvudstad.
Ikväll är det äntligen dags för valpkurs igen, idag ska mamma följa med och titta!
Att det är den 21 september idag. För de flesta människor är det väl förmodligen inget speciellt datum, det betyder mest höst och att det snart bara är tre månader kvar till självaste julafton.
För mig är den 21 september ett av de mest fantastiska datum någonsin. Det är nämligen så att för exakt fem år sedan, gick min stora dröm i uppfyllelse - Gymir blev min! Jag kan minnas det där i detalj, hur jag hade lektion och pappa fick följa med Magnús och Anna på veterinärbesiktningen. När jag äntligen kom iväg och kunde köra upp till stallet gick jag runt där i stallgången som på nålar. Jag kan till och med minnas hur jag febrilt sopade stallgången för att allt skulle vara perfekt inför min drömprins ankomst. När väl den stora transporten rullade in på gårdsplanen låg min puls runt 190. Pappa själv klev ur vår bil med ett leende och meddelade att Gymir gått igenom besiktningen utan anmärkning, inklusive spattröntgen.
Känslan när de sedan lastade ut Gymir var oslagbar! Jag fick visa dem in till hans box och tillsammans skrev vi kontrakt osv. När Magnús och Anna åkt hem mot Brösarp igen gick det upp för mig, Gymir är min häst, bara min! Pappa åkte hem igen och jag fick gå på nästa lektion (bodde och gick andra året på Bollerup då) med ett stort leende klistrat i ansiktet. Precis som i år, inföll den 21 september på en fredag så ni kan förstå hur perfekt min helg var.
Än idag känner jag den där stora lyckan över att Gymir är min. Han är min häst och min förhoppning är att han ALLTID stannar i min ägo.
Eftersom att det föll sig så lämpligt att både jag och Saga är lediga idag (min föreläsning ställdes in) passade vi på att rida ut tillsammans. Eftersom Saga dessutom tagit med sig sin kamera valde vi en lite längre runda som går förbi en äng för att fånga några fina ögonblick. Gymir var ganska stel faktiskt eftersom att han inte blivit riden på tre dagar, men han var pigg och glad i alla fall. Förhoppningsvis lyckades det bli någon bra bild på oss.
Ärligt talat var det längesen jag hade sällskap när jag red ut, har nästan glömt hur mycket roligare det är! Snart är det dessutom dags för miljöträningskurs - läääängtar!
Och just det! Eftersom att jag inte vill att alla hundinlägg ska ta över i den här bloggen, som ju främst är en hästblogg, har jag skapat en ny - labrador.blogg.se. Titta in där om ni är intresserade av Lincolns träning!
Ja, det här med att blogga hinner jag liksom inte med i farten en vanlig dag. Är det inte skola så är det träning med hunden, hästen eller några vänner som ska träffas. I vilket fall som helst så har Gymir mest fått flänga runt i skogen de här dagarna. Han verkar uppskatta att bli riden kravlöst och känns glad i hela kroppen när han får galoppera så fort han bara vill,
Lilla Lincoln växer så det knakar, han är fortfarande fantastiskt duktig i vår lydnadsträning. Idag fick vi beröm på valpkursen för att han är så uppmärksam på mig och instruktören tror att jag kan lyckas med att hålla det vid liv. Just nu tränar vi lite varje dag, det känns som om han är med mig hela tiden!
Imorgon ska jag ha en pluggdejt med Filippa, Skypemöte med min projektgrupp samt fira mormors 85-års dag. På onsdag kommer min kära moder hem från Brasilien. Fullt upp har jag heeeeela tiden, men vad är väl ett liv om man inte lever det?
Skola idag igen. Har precis varit och hämtat min tenta i ekonomistyrning, den som jag gjorde innan sommarlovet. Inte den roligaste tentan att plugga till, det var då jag var sjuk och gick på tre olika sorters smärtstillande och läkarna inte visste var det var för fel på mig.
Jag har funderat lite (som vanligt). Läste i boken "Allmänlydnad" som vi har "fått" på valpkursen. I den står det ungefär att om man är skarp som person ska man inte ha en rädd och försiktig hund och tvärtom. Då började jag ju genast fundera på om jag passade ihop med Lincoln, som jag måste säga är en typisk labrador. Svaret jag fick av mig själv var att vi nog passar väldigt bra ihop. Vi är båda glada och snälla, gillar andra människor och djur, gillar att lära oss nya saker och att vara ute och gå. Dessutom är det inte så mycket som skrämmer oss. Hade jag varit hund kanske jag hade varit en labrador. Eller?
Jag tänkte bara meddela att jag just lagt 675 spänn på ett pendelkort. På kortet finns dessutom ett foto på mig som 18-åring (ingen skön syn). Det fotot var det enda jag hade hemma och har tidigare tjänstgjort som legfoto. Kul att jag gick runt och visade det innan jag tog körkort, not!
Men seriöst, priset har höjts med 200 spänn och då har jag ändå 30% rabatt eftersom att jag är student.
Även idag var det dags för valpkurs. Igår var det introduktion, men ordinarie tid är på måndagar och därför blev det två dagar på rad. Lincoln som varit med mamma hela dagen hade tydligen mest legat och sovit vilket resulterade i att när han såg de elva andra valparna gick han loco och hoppade som en hare. Tack och lov är det en labrador jag har vilket innebär att allt man ska göra går att muta fram med hjälp av godis. Nu ska jag inte säga så, för han skötte sig faktiskt ganska bra trots allt, han råkar vara yngst dessutom.
En övning som jag kände var toppen var när vi alla gick i en klump och fick släppa våra hundar en och en. Självklart är ju alla andra hundarna jätteroliga att leka med, men Lincoln kom faktiskt ändå när jag ropade på honom (ja, alla valpar var superduktiga).
Att gå i koppel och titta på mig gick ganska bra, men han blir lätt distraherad och vill hoppa upp till godiset. Skyller på att han är så ung. Gick bättre på slutet.
När vi övade "fyrklövern" så gick det bra för Lincoln, men jag hade inte riktigt koll på alla moment så det blev väl lite rörigt. Att apportera är en liten del av den och det var ju hur kul som helst tyckte han. Att kampa och släppa mot en godisbit var inte heller några problem. Jämfört med min förra hund som inte ville leka alls så känns det skönt att ha en hund som gärna gör det. Förstod hur de andra kände sig när deras hundar INTE lämnade tillbaka bollarna.
Ja, inlägget blev ganska långt, men det är så mycket hund nu för tiden att det blir så. Gymir har för övrigt vilat eftersom jag ju både har varit i skolan och iväg med Lincoln. Imorgon är det dags för en ridtur igen!
Lördag: Strandritt med Gegga, Felicia och Ellinor - toppenkul! På kvällen förfest hos mig och sedan Öja - också toppenkul
Söndag: Trött som ett as (sovit tre timmar), upp på valpkurs - Lincoln jätteduktig. Hem och sova en stund, titta på film. Iväg till Hammenhög, iväg till stallet, hem till mamma. Trött, fixa inför skolan, däcka i sängen.
Tredje året som PA-student är officiellt påbörjat! Att anlända till högskolan kändes som vilken annan dag som helst, att kliva av bussen och bege sig mot cafeterian kändes fullt normalt. Med 120 högskolepoäng i bagaget känns loppet till 180 och en kandidatexamen i personal- och arbetslivsvetenskap inte så långt.
Dagens lektion var för övrigt inte så lång, slutade 1,5 timmar tidigare vilket gav mig och min nybildade projektgrupp tid att planera. Eftersom gruppen består av mig, Sandra och Kim som arbetat tillsammans många gånger förr kändes allt tipp topp. När jag insett att jag skulle hinna med den tidiga bussen hem blev jag ännu gladare. Jag hade till och med så pass mycket tid att jag hann gå promenaden på några kilometer från skolan till centralen. I skrivande stund sitter jag och väntar på nämnda buss för att ta mig hem till Lincoln som passas av mamma.
Angående helgen kan det hända att jag skriver ett inlägg om den ikväll, varför jag inte uppdaterade då lär framgå!
Puss från en Louise som är tillbaka till verkligheten.
