KÖRKORT!

Jag kan fortfarande inte fatta det. JAG HAR TAGIT KÖRKORT.

Min vecka har sett ut såhär:

Måndag: Körlektion
Tisdag: Halkan
Onsdag: Teoriprov
Torsdag: Uppkörning


Det är en sån sjuk och härlig känsla, det är helt underbart. Jag är så himla glad.



Jag skulle bara kolla på det nya underlaget.

Stunden vi alla har väntat på kom igår. Jag, Louise, flög av Black Hell. Jag skäms när jag tänker på det för det var en så töntig avramling så det finns inte. Hon var bråkig till en början och det gick skitkasst. När Andréas började galoppera med Cabo började hon studsa, och jag som inte var beredd landade på axeln och därefter slog jag i huvudet. Hästen stod på tyglarna så jag reste mig snabbt och hoppade upp igen. Efter ett tag kände jag mig yr och illamående så jag hoppade av och gick in i stallet igen. Jag berättade för Sandra vad som hänt och hon tvingade mig att sätta mig så tog hon hand om hästen. Kändes konstigt att sitta där mitt i stallgången och kolla på när hon tog hand om hästen.

Just nu har jag ganska ont i nacken och är lite öm. För övrigt mår jag bra. Pinsamt bara att när man för en gångs skull trillar av, så är det ingen cool avramling. Dessutom såg Andréas och Cina det hela.

Galopp på GRUSväg

Efter min körlektion i morse skjutsade mor min mig till stallet. I stallet sken solen från en klarblå himmel så självklart ringde jag till Sandra och sa till henne att komma dit. "Vi har en dejt med skogen."

Sandra rejsade dit i sin silvriga folka och vi drog ut i skogen. I skogen var det isigt och tråkigt - så galoppsugna som vi var gick vi ut på grusvägen istället. Eftersom solen kommit åt där, var där ingen is (smarta vi är va?!). Efter en kort trav tog vi en galopp. Det var härligt att kunna galoppera på en bar grusväg, det var otroligt längesen.

Vi red upp i Stenaberga och där råkar det vara ett litet "fartgupp" eller vad man ska kalla det. Jag saktade ner Dimma som jag red eftersom jag visste att det skulle komma. Sandra och Duffy tänkte hoppa (alltså egentligen behöver man inte hoppa över det, så det är inte högt), men just i språnget började Lisas hundar skälla så Duffy blev rädd och hoppade ut i diket. Jag som såg det hela tänkte: "JÄKLAR, nu flyger hon av", och då blir Dimma också skiträdd och jag håller också på att flyga av. Vi stannar hästarna och brister ut i ett gapskratt. Hästarna är något skärrade så vi fortsätter en liten bit och vänder sen tillbaka.

På hemvägen tog vi ännu en galopp och jag satt och tänkte på annat, Dimma brukar inte kuta mer än vad som är nödvändigt. Vips så tjongar hon iväg, springer om Duffy och jag vaknar ur min dagdröm. Väldigt förvånad blev jag. Inte Dimmas stil över huvudtaget.


Tillbaka på gården fick hästarna gå ut i hagen igen och jag blev hämtad av Eva för att hjälpa till med lektionerna på Edda. Lektionen gick bra, fast det var ganska kallt.


Nu är jag trött som faen.



Sandra, Duffy och "Kaj"


Snälla påwnisar

 


Söt i sin nya grimma


Leka ridlärare

Idag fick jag den stora äran att leka ridlärare. Sandra fick mig att lova Martin att jag ska lära honom rida. Ärligt talat är jag jordens sämsta ridlärare. Jag kommer inte på något smart och roligt att lära ut.
I vilket fall som helst fick han rida Black Hell. Han har mest ridit islandshäst innan så det var lite skillnad att rida en travare istället. Det hela började ganska okontrollerat och hon lyssnade inte riktigt på honom då hon hade så mycket energi. Därför satt jag upp istället. Jag lät henne trava av sig ordentligt och jobba lite mer. Helt plötsligt fick hon också ett utbrott. Hoppade runt och till sist ställde hon sig. Inte en sån vanlig stegring - upp och sen ner - utan hon stod där helt länge och fäktade med frambenen. Min rygg blev inte glad när hon smällde ner.
Efter detta lilla utbrott fick jag bara henne att gå fram och vips så var hon snäll. Då kunde Martin rida igen. Det gick då mycket bättre och hela ekipaget var mer kontrollerat.


Efter hans lektion tog jag in Dimma och red henne en stund. Hon har faktiskt gjort stora framsteg i tölten, den blir renare och renare hela tiden. Även galoppen gick bra idag. Dessutom kände jag mig flitig och putsade sadel och träns medan hon fick käka lite.


Nästa på tur var lilla HebaBeba. Hon var en riktigt stjärna. Hon är så himla härlig att rida. Jobbade med sidvärtsförflyttning i tölt och trav, i tölten gick det massa bra. Mot slutet fick hon galoppera för fullt på långsidorna så det tyckte hon var jättekul. Problemet är att i nedtagningen märks det att barn har ridit henne. Hon riktigt slänger fram huvudet och hänger sig otroligt mycket i bettet. Det löser sig säkert.
Även hennes sadel och träns putsade jag.


Sist för dagen var Myran. Vi fick till och med äran att rida i ett nyharvat ridhus - det gillas! Fortsatte med vårt fina lilla dressyrjobb och för första gången kan vi nu göra serpentiner, i arbetstrav, på tygeln! Ni andra fnyser säkert åt detta, men för oss är det ett JÄTTEKLIV framåt. Jag kan inte annat än älska den hästen.
Till råga på allt gjorde han typ världens snyggaste cirkusbuga. Världens bästa häst - jag lovar!


Medan Gymir åt tog vi in hästarna och jag gick ut med lite vatten till isisarna. Det var inte det lättaste direkt då hela ridbanan som man måste passera är en enda stor snöslask/vattensamling. Musklerna fick jobba, men det är bara bra.


När Heba och Gymir var utsläppta tog jag kära gamla Litte och körde hem för att gå ut med hunden.


Nu ikväll har jag duschat och pluggat körkortsteori. Det är mycket nu.


Puss och godnatt.


RSS 2.0