Efter min körlektion i morse skjutsade mor min mig till stallet. I stallet sken solen från en klarblå himmel så självklart ringde jag till Sandra och sa till henne att komma dit. "Vi har en dejt med skogen."

Sandra rejsade dit i sin silvriga folka och vi drog ut i skogen. I skogen var det isigt och tråkigt - så galoppsugna som vi var gick vi ut på grusvägen istället. Eftersom solen kommit åt där, var där ingen is (smarta vi är va?!). Efter en kort trav tog vi en galopp. Det var härligt att kunna galoppera på en bar grusväg, det var otroligt längesen.

Vi red upp i Stenaberga och där råkar det vara ett litet "fartgupp" eller vad man ska kalla det. Jag saktade ner Dimma som jag red eftersom jag visste att det skulle komma. Sandra och Duffy tänkte hoppa (alltså egentligen behöver man inte hoppa över det, så det är inte högt), men just i språnget började Lisas hundar skälla så Duffy blev rädd och hoppade ut i diket. Jag som såg det hela tänkte: "JÄKLAR, nu flyger hon av", och då blir Dimma också skiträdd och jag håller också på att flyga av. Vi stannar hästarna och brister ut i ett gapskratt. Hästarna är något skärrade så vi fortsätter en liten bit och vänder sen tillbaka.

På hemvägen tog vi ännu en galopp och jag satt och tänkte på annat, Dimma brukar inte kuta mer än vad som är nödvändigt. Vips så tjongar hon iväg, springer om Duffy och jag vaknar ur min dagdröm. Väldigt förvånad blev jag. Inte Dimmas stil över huvudtaget.


Tillbaka på gården fick hästarna gå ut i hagen igen och jag blev hämtad av Eva för att hjälpa till med lektionerna på Edda. Lektionen gick bra, fast det var ganska kallt.


Nu är jag trött som faen.



Sandra, Duffy och "Kaj"

Snälla påwnisar

Söt i sin nya grimma