Jag och Malin tog vår pick och pack och körde till brukshundsklubben med småttingarna. Jag tränade lite på slalomen med Lincoln, men han hade fasligt bråttom! Gick bättre mot slutet. Självklart fick han klättra upp på sitt kära favorithinder (A:et) också, han satsar mot det så fort vi närmar oss agilityplanen.

 

För övrigt övade jag mest ligg kvar, också fick de busa lite med varandra före och efter. Jag hade med mig kameran så här kommer en minibildbomd.

Jag och Nelly tog med oss Gymir och Lincoln på en lång runda i skogen. Lincoln sprang och nosade i varenda dike och Gymir lunkade på som bara han kan, han märks inte ens när han går sådär snällt. Dessvärre började ett strilregn när vi kommit ungefär halvvägs, men av någon underlig anledning kändes det faktiskt inte så vi fortsatte traska på med gott mod.

 

Åååh, att känna hästlukten gör mig piggare och gladare! G <3

Snälla Jenny har varit och bankat på nya skor till lilla Gymir så nu är han blank och fin om fossingarna igen. Lincoln försökte leka med hennes lilla hund, men Lincoln var alldeles för framfusig så det blev inte mycket av det.

 

Däremot har jag lyckats fånga två små tänder som trillat ur Lincolns mun. Han har tappat en hörntand idag också, men den är spårlöst försvunnen. 

 

För övrigt har Lincoln fått sig två elkyssar idag. Han tyckte det var jättehemskt och började skälla på staketet. Sen var han väldigt reserverad och gick med öronen bakåt resten av tiden i stallet. Nu har han däckat i soffan bakom min rygg!

 

Känner mig något bättre idag, åtta timmar på sjukhuset igår gjorde att jag aldrig någonsin vill gå dit igen. Jag orkar inte ens gå igenom alla tester som de gjorde, vi glömmer detta helt enkelt.

 

I morse orkade jag knappt gå upp, men lyckades ta mig ut med hunden och däckade sen på soffan en stund. Efter att ha funderat ett tag konstaterade jag att slagga på soffan inte fungerar för mitt välbefinnande, jag är och förblir en utemänniska. Med det sagt tog jag och Malin oss med hundarna till Ales Stenar. Huvudet snurrade på mig, men jag bestämde mig för att göra det (och för er som tål sådant alternativmedicinsnack så är det otroliga energier vid stensättningen). Jag kände mig redan gladare av att se Lincoln springa och leka med Twenty, båda hundarna lös av sådan energi att det förmodligen smittade av sig på mig, upp kom jag i alla fall!

 

Malin hade dessutom sin kamera med sig och tog foton på vovvarna. Utmärkt tillfälle för mig att öva stanna och ligg kvar dessutom!

 

Äntligen är tentamöget över, tillfälligt i alla fall...

 

Nu ikväll var jag och Malin på brukshundklubben och tränade med vovvarna. Gick först runt haravången så de fick springa och nosa lite, men sen började allvaret.

 

Lincoln fick öva lite på A-hindret nu. Om jag står i närheten och säger "A:et" springer han upp där själv, duktig hund.

 

Tentaplugget fick en paus, så jag körde ut till klubben för att träna Lincoln lite. Han fick springa lös på vallen bakom appellplan så att jag kunde öva lite inkallning, gick prima. När han fått springa av sig lite övade vi "gå fint" ett tag. Han blir rakare och rakare i kroppen varje gång, han är inte längre den där överböjda bananen som han var i början. Övade ligg och ligg kvar med klickern, han börjar förstå ordet och inte bara chansa på vad som är rätt, ligger kvar börjar han också göra, hoppar inte upp så fort han fått sin lilla gobit. 

 

Rent allmänt blir han mycket mer uppmärksam på allt vad jag säger för varje dag som går. Trots att han ville skutta iväg till Toves hundar (som tränade rallylydnad längre ner) räckte det med en liten harkling så hade jag hans fokus igen.

 

Efter lite klickande gick vi ner på agilityplanen och han fick öva lite på sitt kära A-hinder. Jag vet inte varför han tycker det är så roligt att springa upp och ner för det, men jag får ändå köra godis i början och slutet för att han inte ska hoppa över kontaktfälten. Hoppglad labrador jag lyckats få... 

 

Allra sist övade vi sitt kvar. Jag hade ryggen emot, gick några steg, gick åt sidan, ställde mig bredvid osv. osv. Någon enstaka gång reste han sig, men 98 % av gångerna satt han fint och tittade uppmärksamt på mig. 

 

Träningen blev inte så lång, men ganska intensiv. Själv har jag precis ätit lite mat, ska strax hoppa in i duschen och sen forsätta med plugget. Ännu senare ikväll ska jag och Malin köra ut om till Sanna eftersom hon har fått en klänning dit som jag beställt från nelly.com.

 

Det såg visst likadant ut hemma hos Lisa som hemma hos mig idag. Jag tror att det beror på att vi pluggar för mycket och hundarna inte finner någon annan utväg än att likna en T-Rex.

 

Jag och Lincoln har haft våra duster gällande kloklippningen, det är helt okej att röra hans tassar, men plockar man fram kloklipparen blir det slagsmål. Jag har blivit skallad och fått gigantiska labbetassar i nyllet, men max lyckats klippa två, tre klor åt gången. Förrförra valpkursen fick jag hjälp av instruktören med alla klorna, jag höll honom och hon klippte. 

 

Jag bestämde mig för att sluta skjuta upp det hela och ta tag i klippandet. Med hjälp av min nya bästa vän, klickern, tog jag en stor näve leversnittar och började jobba. Lincoln satt framför mig på mattan (han glider bara på golvet) och varje gång jag kunde röra hans tår med kloklipparen utan motstånd, klickade jag och gav honom godis. Det tog inte någon lång stund innan han förstod att kloklipparen inte var farlig alls. Rätt som det var kunde jag klippa alla klor utan motstånd. Efter varje lyckat klipp, klick och godis. 

 

Var det så enkelt? Här har jag skjutit upp det hela i evigheter också bara fungerar det sådär. Tack och lov för det.

 

Åttonde och sista gången med alla goa valpar idag. Lite tråkigt faktiskt...

 

I vilket fall som helst så började vi med att gå fint i koppel, med kontakt med föraren. Jag kämpar på med att få Lincoln att gå mer rakt och inte böjd som en dressyrhäst, men som instruktören påpekade så behöver jag inte göra det så noga nu när han är så ung. Tidigare har han alltid satt sig framför när jag gått och sagt sitt, idag fick vi till det så att han satte sig vid sidan om mig (SCORE)! 

 

Efter ett tag delades vi upp i tre grupper och i desa smågrupper bytte vi hund med varandra. Jag fick jobba med en jättetrevlig border collie/colle blandning som var väldigt duktig. När jag sneglade på Lincoln var han väldigt intresserad av mig i början men efter lite muta så uppförde han sig fint. Vi klappade först den "nya" hunden, gick runt, satte den osv. Efteråt bytte vi, visiterade vår egen hund, bytte till den andra och visiterade den med. Både Lincoln och den andra var jätteduktiga!

 

På slutet tränade vi möte med en annan hund, kunna gå bredvid, framför och bakom en annan hund och fortfarande gå fint, rak inkallning med hundar på båda sidorna. Allt gick toppen, Lincoln var väldigt fokuserad på mig idag. Under inkallningen satt han och gläfste bara för att jag gick från honom, tjejen som höll honom fick bryta hans koncentration innan jag ropade (gissa om han kom som ett skott?). 

 

Allra sist hade vi lite teori inne i klubbstugan. Det är så kul för folk blir helt trollbundna av hur söt Lincoln är (höhö, svårt att låta bli) när man väl kommer in, det är så svårt att se hans ansikte där ute. Särskilt när han sitter framför mig, lägger huvudet på sned och bara ser sådär söt ut som en labradorvalp kan. Han var helt slut så han fick lägga sig i min famn där han däckade och sov resten av lektionen. 

 

Ja, åtta gånger är till ända och jag är nöjd med både mig själv och Lincoln. Ledarna har varit jätteduktiga, de andra deltagarna trevliga och alla hundar snälla och söta. Lite vemodigt att sluta, men vi ses kanske till våren på en fortsättningskurs!

 

Jag har helt glömt bort att visa bilder från Vitemölla när Lincoln apporterar i havet. Han är så duktig!

 

Malin är den duktiga fotografen!

 

 

Kan ni inte bara erkänna att jag har de två finaste killarna man kan tänka sig?

 

Ja, det blev en promenad i dagens solsken tillsammans med Malin, Sanna och Sandra. Vi körde till Vitemölla och hade med oss en fikakorg bestående av lite smått och gott. På stranden vid Vitemölla kan ni inte ana hur mycket kaniner det finns, det kryllar av dem (hundratals). Lincoln och Twenty fick också följa med, och döm av min förvåning när Lincoln faktiskt inte jagade några kaniner! Han var dock helt uppslukad av alla dofter, så han hade att göra i alla fall.

 

En toppenpromenad helt enkelt, i underbart väder!

 

Liten Lincoln får stor puss!

 

Ni vet alla att jag älskar Lincoln otroligt mycket, men inte ens min spralliga labradorvalp kan ersätta min lugna, kloka och fina cavalier. Bonzo som han hette då vi köpte honom, och resten av sitt nästan trettonåriga liv, tyckte inte om att leka, han var inte särskilt lydnadstränad och tyckte inte om andra hanhundar - men han var Bonzo. Fick han välja låg han på terassen i solen, alternativ i soffan på ett fårskinn. Imorgon har jag varit utan honom i fyra månader, men jag tänker ändå på honom varje dag som går. En bildbomd på min fina kille får fylla detta blogginlägg!

 

På vägen hem från stallet i förmiddags stannade jag till på klubben och tränade lite med Lincoln. Efter en snabb kissrunda gick vi ut på agilityplan för att se om han kom ihåg hur kul A-hindret var. Ja, inga problem där inte, han slängde sig upp vind för våg och tyckte det var superkul. Hade han varit lös gissar jag på att han skulle ha sprungit upp och ner runt 150 gånger bara för att liksom. 

 

I vilket fall som helst så var det inte agility jag skulle träna, så jag tog min klicker och gick ut på appellplan istället. Eftersom att Lincoln i stort sett bara sitter och stirrar mig stint i ögonen när han vet att jag har godis, körde jag på gårdagens klickerträningstips och stod där till han gjorde vad som helst utom att bara sitta. När han till slut lade sig ner - "klick" - och godis. Vände han på huvudet, klick. Slickade han sig runt munnen, klick. Ni förstår kanske hur jag menar, och jag måste poängtera att han lär sig ruskigt fort. Det där med ligg har varit väldigt svårt utan att jag med handen har lockat ner honom till rätt position, idag gjorde han det frivilligt. Eftersom att det gick så bra lade jag även på kommandot "ligg" och nu tror jag att det snart sitter lika fint som sitt. 

 

Vi avslutade med att öva lite fotgående och även detta gick bra, han måste bara få lite bättre koll på kroppen så att han går rakt och inte i någon slags skänkelvika/sluta. Fast han är bara en valp, det kommer med tiden!

Alltid lika roligt att vara på valpkurs tycker jag, folk är så trevliga och hundarna är så duktiga. Idag höll vi på med klickerträning, jättebra att få mer information om det tycker jag, eftersom det verkligen är något som jag intresserar mig för. Lincoln var jätteduktig, vi kom ännu en bit på vägen med vår träning. Jag har börjat träna "ligg" och förut gjorde han det BARA om jag satt ner, idag gjorde han det även fast jag stod upp. 

 

Nästa moment var introduktion till rallylydnad. Jag vet inte om jag ska kalla det ambition eller intresse, men jag är definitivt sugen på att träna det och eventuellt tävla. Jag tänker faktiskt inte förklara vad det är, eftersom jag egentligen kan alldeles för lite. Tove som är hjälpinstruktör är superduktig på det, så jag pressade henne på lite information. Får helt enkelt ta och titta på någon tävling så jag lär mig mer om hur det fungerar. Det gick ganska bra för mig och Lincoln idag, men jag tror att han blev lite trött i huvudet och fick till slut lite svårt att koncentrera sig. Jag tyckte inte det var lönt att fortsätta då eftersom det förmodligen skulle stjälpa mer än hjälpa. Jag får ha i bakhuvudet att han faktiskt inte är mer än fyra månader, liten bebis!

 

Imorgon är jag åtminstone ledig, ska försöka hinna plugga lite. Förhoppningsvis är min sadel klar från lagningen också...

 

Unga fröken Sjöstedt slog på stort idag och köpte sig en klicker. Jag lärde mig av en hundinstruktör på Bollerup hur man ska använda detta smarta redskap och beslutade mig för att börja träna med Lincoln.

 

Först och främst började jag med att "klicka in" honom. Det innebär att jag bara satt ner, tyst och stilla, och klickade en gång - gav en godisbit, klickade en gång - gav en godisbit (ni fattar va?). När jag märkte att han kopplade samman klicket med en belöning höll jag en godisbit vid sidan om mitt ansikte. När Lincoln tittade mig i ögonen klickade jag direkt och gav honom en godisbit. Sådär höll jag på till jag fick konstant ögonkontakt. 

 

Folk undrar ofta varför man använder en klicker när man ändå ger hunden godis. Det ska jag tala om! Klickern är verkligen superbra, för om man lär hunden först att klicket betyder "nu var jag duktig och får godis" kan du belöna hunden i precis rätt ögonblick. Det är lätt att vara lite långsam med att ge en godisbit när hunden utför det man ber den om, och det är där klickern kommer in i bilden. Direkt när Lincoln tittade mig i ögonen klickade jag och han förstod att han gjort rätt och fick en godisbit som följd. Om jag bara hade gett honom godis är det inte säkert att han förstått att det var just när han gav mig ögonkontakt som gjorde att han förtjänade gobiten. 

 

Jag hoppas att ni förstod vad jag ville ha sagt med detta, är det någon som har ytterligare funderingar skriver jag gärna ännu ett inlägg eller svarar direkt i kommentaren!

Eftersom att Gymirs sadel fortfarande är kaputt, bestämde jag mig för att ta en skogspromenad med Lincoln i regnet. Han har verkligen skött sig super dessa två dagar då vi varit i Kristianstad, han har varit så lugn hela tiden. Eftersom att han inte fått så mycket aktivering under dagen, tänkte jag att en skogspromenad är perfekt!

 

I vilket fall som helst så bara gick vi lite i början, han fick nosa lite var han ville och jag passade på att rensa tankarna. Eftersom att kommandot "ligg" inte sitter mer än när jag lockar ner honom med godis bestämde jag mig för att öva lite. Eftersom att jag inte vill nöta ut det hela tiden stannade jag till, övade tre gånger och gick sedan vidare. Gjorde så med ojämna mellanrum och jag såg att han verkligen ansträngde sig för att förstå vad jag ville (allt för att få den där godisbiten ni vet). Jag gav honom ändå en chans att försöka själv innan jag visade och hjälpte. 

 

Då vi kom ut på en grusväg tog jag en näve godis och kastade i gräskanten - superkul tyckte Lincoln! Jag tycker det är bra för dem att få använda sin nos lite, annars är det så lätt att några andra sinnen tar över. Eftersom det inte gick att se godisbitarna jag slängde ut fick han verkligen anstränga sig med hjälp av näsan, men han fixade det!