Ni vet alla att jag älskar Lincoln otroligt mycket, men inte ens min spralliga labradorvalp kan ersätta min lugna, kloka och fina cavalier. Bonzo som han hette då vi köpte honom, och resten av sitt nästan trettonåriga liv, tyckte inte om att leka, han var inte särskilt lydnadstränad och tyckte inte om andra hanhundar - men han var Bonzo. Fick han välja låg han på terassen i solen, alternativ i soffan på ett fårskinn. Imorgon har jag varit utan honom i fyra månader, men jag tänker ändå på honom varje dag som går. En bildbomd på min fina kille får fylla detta blogginlägg!