Kunde inte somna i natt. Var vaken till fyratiden och då lyckades jag äntligen somna. Skulle morgonfodra i morse också, hade tänkte gå upp kvart i sex så jag skulle vara där i god tid och dessutom hinna käka havregrynsgröt till frukost. Denna plan gick dock i stöpet, jag vaknade strax efter sju. Inte mycket mer att göra än att dra på sig kläderna och ta två rostade mackor "to go". Fodrade alla hästarna, la på täcken på de det var aktuellt och tog ut dem i hagen. Gången mellan hagarna är superlerig så det var verkligen inte det lättaste. Det gick ganska bra med Smilla och Diamante men när jag skulle ta ut Berry och Majlis så fick jag  f a n  kämpa. Vi brukar ge dem kraftfodret inne och grovfodret ute i hagen. Tänk er själva att gå med två stora klunsar till hästar med två tunga höpåsar på axeln till hagen längst bort genom minst 10 cm djup lera! Det är halt, man får inget fotfäste, man har inget att säga till om. Dessutom skulle båda äta ur höpåsarna, när de fick en utskällning för detta försökte de äta från marken istället. Jag kände mig som en nybörjare när jag stod där och gormade och inte hade koll på något, bara halkade runt i lervällingen.
Till min stora lättnade gick det bättre att ta ut Hrima och Sleipnir. Tur det..

Gymir fick stå inne då jag tänkte rida. När jag höll på att värma bettet kom Ulrika in i stallet och sa att om jag orkade vänta 10 minuter så skulle hon och Jessica ut och skritta i skogen så jag kunde hänga på. Jag tackade självklart ja. Strax därpå gav vi oss ut på våra trogna springare. Jag på Gymir, Ulrika på Majlis och Jessica på Berry. 

Väl inne i skogen hittade vi ganska många trattkantareller - självklart satt vi av och plockade lite. När vi var ganska långt inne i skogen lyckades Majlis trampa på sina tyglar (Ulrika hade släppt henne) så att bettet gick sönder. Vi tyckte alla att det var väldigt konstigt men löste det provisoriskt genom att fästa tyglarna i nosgrimman.

Tillslut tyckte vi att det räckte så vi skulle försöka rida hem. Berry fick välja väg men detta gick inte bra. Då fick Jessicas hund Indra som också var med välja väg, tydligen hittar hon alltid hem, men det gick inte mycket bättre. Det slutade med att vi red i en cirkel och var vid samma kohage två gånger (självklart med en grind försedd med hänglås och kedja). Ulrika hade tidspress och dessutom dog hennes mobil. Hon skulle vara barnvakt åt en väninnans dotter så hon fick låna min för att meddela att vi ridit vilse.

Efter många om och men hittade vi ut till stigen vi startade på. Detta medförde att vi kunde öka tempot också. Vi hinner precis börja trava när min mobil ringer så det vara bara att stanna - det var till Ulrika. Ulrikas väninna meddelade då att hon löst det på annat vis så vi hade ingen tidspress längre. I vilket fall som helst så travar vi vidare och då ringer självklart min mobil igen. Jag tar upp den och svarar - mamma. Gymir börjar då galoppera så det är inget annat att göra än att låta honom göra det. Det såg nog lite kaotiskt ut - en barbacka, en utan bett och en som pratar i mobiltelefon.

Tillslut var vi äntligen framme efter två och en halv timme i skogen. Då var det dags att släppa ut dem i hagen och luncha (jag hade lunchfodringen också). Sen tog vi tre tappra ryttare oss en liten fika inne i lilla stallet innan vi satte igång med mockning och matpåfyllning.
När alla sysslor var klara körde jag till ICA och handlade lite gott till kvällen för att sedan hamna på mitt rum. Kvällen tillbringas med TV och massvis av packning!

Tilläggas kan ju också att jag somnade medan jag chattade med Saga på msn.. Bra Louise, bra.

Hälsningar
PackÅsnan