Måndagar brukar ju vanligtvis inte vara roliga - men denna måndagen tar ändå priset.
Efter att ha segat hela förmiddagen drog jag mig äntligen ut till stallet. Där ser jag Hrima stå inne och gnägga med ena bakbenet i bandage. Ute i hagen ser jag att Fylkir ligger på sidan och en massa veterinärer och Jessica står på stallbacken. Jag börjar ju genast misstänka något eftersom ofta att en häst ligger ner i hagen när det är fullt sjå på stallbacken och hans älskade hagkompis står inne i boxen och gnäggar. Jag går i alla fall ut och säger hej, då säger Jessica att Fylkir är borttagen. Hon berättade vad som hänt. Hon skulle ge lunch till Berry och Majlis och då sprang typ alla hästarna runt i hagen och brallade. Jessica ser hur Hrima och Fylkir låtsaskickar i luften och hur Fylkir går omkull. Hon tänker inte mer på det - hästar går ju omkull i hagen när de leker. När hon ska ge lunch till de två kommer Hrima på en gång medan Fylkir kommer lite efter. Jessica ser då hur benet är HELT av, det hänger och dinglar bokstavligt talat. Jessica måste kolla två gånger för att se att det verkligen är sant. När hon ser att det fallet verkligen är så slänger hon alla påsar och springer in i stallet för att ringa veterinärer. Efter många om och men får hon tag på ambulatoriska och efter det måste hon ringa det jobbigaste samtalen av de alla - till Gina. Stackarn blir helt förtvivlad och hennes mamma kommer sen ut hon också. Sen när veterinären kommer håller Jessica i båda hästarna - Hrima står blickstilla hela tiden. Jessica står kvar där hela tiden med Hrima till Fylkir inte längre lever. Hrima har också skadat sig lite så veterinären kollar på henne också men det är ingen fara.
Strax efter mig kommer även Christian. Tillsammans med Lars-Åke lägger vi en press över Fylkir. Eva kommer lite senare och är även hon jätteledsen. Hon vill också säga hej då till Fylkir så hon ber mig följa med ut..
När jag var klar i stallet körde jag tillbaka till mitt rum. Den enda tanke som snurrar i mitt huvud är "Det hade lika gärna kunnat vara Gymir". Jag lider så fruktansvärt med Gina, det måste vara fruktansvärt.
Vi hade ett stallmöte inplanerat ikväll så vi höll det. Vi var ganska nere allihopa. De kom även och hämtade Fylkir, kändes väldigt hemskt med en container och allt. Det var ganska jobbigt att se hans grimma hänga där, ingen Fylkir kommer använda den igen.

Livet kan ta läskiga vändingar på nolltid - man vet aldrig.
Vi som hade planerat in alla ridvägar vi skulle testa tillsammans, jag kommer sakna alla knasiga ridturer och härliga galopper vi haft.
Fylkir - du kommer alltid vara saknad.