Ja, det blev en promenad i dagens solsken tillsammans med Malin, Sanna och Sandra. Vi körde till Vitemölla och hade med oss en fikakorg bestående av lite smått och gott. På stranden vid Vitemölla kan ni inte ana hur mycket kaniner det finns, det kryllar av dem (hundratals). Lincoln och Twenty fick också följa med, och döm av min förvåning när Lincoln faktiskt inte jagade några kaniner! Han var dock helt uppslukad av alla dofter, så han hade att göra i alla fall.
En toppenpromenad helt enkelt, i underbart väder!
Jag, Lincoln och Twenty uppe på backen! Malin har tagit bilden.
Idag var det tufft att gå upp, jag ville helst ligga kvar under det varma täcket och blunda till solen går upp. Tji fick jag, dagens lektion är viktig - frågestund inför nästa veckas tenta (hej ångest). Jag håller dessutom på att bli sjuk, halsont och en rinnande näsa. Jippie...
Fast jag får ta mig i kragen, på lördag är det dags att hålla tävling med Örlingur, ska bli roligt!
Nej, men ärligt. Det kändes lite snopet att gå upp tidigt, åka buss sammanlagt 3,5 timmar för att gå i skolan i lite mer än en timme bara.
Dock är jag inte den som är den, tack vare den tidiga hemkomsten kunde jag åka med lillasyster och Malin till Ystad för lite shopping. Lincoln fick följa med för han skulle visa upp sig på mitt jobb. Han tyckte inte det var något särskilt att vara där, la sig på hallmattan och lät alla klappa honom. Sen fick han lägga sig i bilen en stund medan vi gick och fika.
Själva shoppingrundan i sig gav inte mig så mycket mer än ett nagellack, men jag hade åtminstone trevligt med mina fina vänner.
Ikväll väntar valpkurs - nästsista gången...
Och för övrigt hade snälla Malin städat min lägenhet när jag kom hem! Eftersom vi hade festat här på lördagen och hängt här på söndagen hade jag inte hunnit dammsuga mm. så hon var gullig nog att göra det - hur snällt var inte det?
Vanligtvis så hatar jag söndagar, de är alltid så himla tråkiga. Idag däremot ar varit en riktigt bra söndag! Malin tog med sig lilla Twenty och gick in till stan, jag och Lincoln mötte dem på fotbollsplanen för att hundarna skulle kunna leka av sig lite. Vi vandrade hem till mig där vi degade i soffan och snackade skit om gårdagen.
Runt sextiden träffade vi Sanna, Andreas, Erik, Sandra och Jocke på Piri Piri för att fläska loss lite. Vi satt där hur länge som helst och bara pratade, men drog hem till mig senare eftersom hundarna var själva.
För tillfället har alla dragit hem till sitt och jag myser med Lincoln framför en film på fyran!
Gårdagen måste jag säga var riktigt lyckad. Först förfest hos mig och sedan ägde vi dansgolvet på Öja - superskoj. Dock är jag ju som det sig bör riktigt trött nu, har man gått och lagt sig klockan fyra får man skylla sig själv.
Lincoln var med Sannas pojkvän, Andreas. Fast eftersom Andreas hämtade oss följde Lincoln med mig hem sen, jag var orolig att han skulle vilja gå ut vid sju, men han sov till jag vaknade. Fröken Blixt Åman ringde självklart och ville höra kvällen skandaler. Eftersom jag inte var pigg nog och dessutom inte känner till några skandaler fick jag tyvärr lämna henne tomhänt.
Nej, idag ska jag bara ta det lugnt (och städa upp gårdagens kaos).
Idag är det äntligen fredag, som jag har längtat! Bara en föreläsning fram till tolv, sen är jag en fri kvinna (för helgen åtminstone). Ikväll planerar jag att ta det lugnt, ska nog leka lite med Malin. Imorgon däremot!!! Imorgon är det dags för Öja igen så vi kör favorit i repris och förfestar hos mig innan. Lillasysters pojkvän passar Lincoln!
Nu har det hänt igen, jag har varit jättedålig på att blogga. Orkar inte komma med någon lame ursäkt, utan fortsätter mest som vanligt.
Min helg har varit toppenbra! I fredags passade mamma Lincoln på kvällen så jag åkte med Gegga till avslutningen för Ystadträffen. Vi var ett stort gäng Simrishamnare och jag hade superkul, även om det var äckligt kallt!
I lördags var det egentligen meningen att jag skulle på miljöträningskurs, men den blev av okänd anledning inställd. Eftersom att Jocke skulle tävla cross på Svampabanan i Tomelilla passade jag och Malin därför på att åka dit för att titta på. Malin hade med sig Twenty så Lincoln fick också följa med. Jag var fundersam gällande det höga ljudet där, skulle han bli rädd? Ha, tji fick jag, Lincoln bara satt där och glodde medan pojkarna roade sig på banan.
På kvällen hade vi tjejmys hos Sandra, hembakad äppelkaka!
Igår följde jag med Saga på Naggurs KM. Vi var iväg i över 13 timmar så både jag och Lincoln var slut i rutan då vi väl kom hem. Dock var det väldigt trevligt att se alla fina hästar!
Mm, jag gillar goodiebags! Tack till Anna i min klass som gav mig denna, lite pluggmotivation. Dock kunde hon inte värva mig till Unionen eftersom jag redan är medlem...
Trött till tusen i morse, föreläsningen kändes seg. Däremot hade mamma lämnat sin BMW på lagning här i Kristianstad så jag mötte upp henne och Ann-Sofie inne i stan för lite lunch. Eftersom att den bilen endast har två säten fick vi dela på oss, de körde ut till BMW och jag tog en sväng genom stan. Köpte lite nödvändiga saker som smink, hudkräm och nagellack (höhö). Dessutom ringde Christine och ville ta en fika i Simrishamn, så henne ska jag träffa så fort min buss anländer till Österlens ljuva huvudstad.
Ikväll är det äntligen dags för valpkurs igen, idag ska mamma följa med och titta!
Att det är den 21 september idag. För de flesta människor är det väl förmodligen inget speciellt datum, det betyder mest höst och att det snart bara är tre månader kvar till självaste julafton.
För mig är den 21 september ett av de mest fantastiska datum någonsin. Det är nämligen så att för exakt fem år sedan, gick min stora dröm i uppfyllelse - Gymir blev min! Jag kan minnas det där i detalj, hur jag hade lektion och pappa fick följa med Magnús och Anna på veterinärbesiktningen. När jag äntligen kom iväg och kunde köra upp till stallet gick jag runt där i stallgången som på nålar. Jag kan till och med minnas hur jag febrilt sopade stallgången för att allt skulle vara perfekt inför min drömprins ankomst. När väl den stora transporten rullade in på gårdsplanen låg min puls runt 190. Pappa själv klev ur vår bil med ett leende och meddelade att Gymir gått igenom besiktningen utan anmärkning, inklusive spattröntgen.
Känslan när de sedan lastade ut Gymir var oslagbar! Jag fick visa dem in till hans box och tillsammans skrev vi kontrakt osv. När Magnús och Anna åkt hem mot Brösarp igen gick det upp för mig, Gymir är min häst, bara min! Pappa åkte hem igen och jag fick gå på nästa lektion (bodde och gick andra året på Bollerup då) med ett stort leende klistrat i ansiktet. Precis som i år, inföll den 21 september på en fredag så ni kan förstå hur perfekt min helg var.
Än idag känner jag den där stora lyckan över att Gymir är min. Han är min häst och min förhoppning är att han ALLTID stannar i min ägo.
Ja, det här med att blogga hinner jag liksom inte med i farten en vanlig dag. Är det inte skola så är det träning med hunden, hästen eller några vänner som ska träffas. I vilket fall som helst så har Gymir mest fått flänga runt i skogen de här dagarna. Han verkar uppskatta att bli riden kravlöst och känns glad i hela kroppen när han får galoppera så fort han bara vill,
Lilla Lincoln växer så det knakar, han är fortfarande fantastiskt duktig i vår lydnadsträning. Idag fick vi beröm på valpkursen för att han är så uppmärksam på mig och instruktören tror att jag kan lyckas med att hålla det vid liv. Just nu tränar vi lite varje dag, det känns som om han är med mig hela tiden!
Imorgon ska jag ha en pluggdejt med Filippa, Skypemöte med min projektgrupp samt fira mormors 85-års dag. På onsdag kommer min kära moder hem från Brasilien. Fullt upp har jag heeeeela tiden, men vad är väl ett liv om man inte lever det?
Skola idag igen. Har precis varit och hämtat min tenta i ekonomistyrning, den som jag gjorde innan sommarlovet. Inte den roligaste tentan att plugga till, det var då jag var sjuk och gick på tre olika sorters smärtstillande och läkarna inte visste var det var för fel på mig.
Jag har funderat lite (som vanligt). Läste i boken "Allmänlydnad" som vi har "fått" på valpkursen. I den står det ungefär att om man är skarp som person ska man inte ha en rädd och försiktig hund och tvärtom. Då började jag ju genast fundera på om jag passade ihop med Lincoln, som jag måste säga är en typisk labrador. Svaret jag fick av mig själv var att vi nog passar väldigt bra ihop. Vi är båda glada och snälla, gillar andra människor och djur, gillar att lära oss nya saker och att vara ute och gå. Dessutom är det inte så mycket som skrämmer oss. Hade jag varit hund kanske jag hade varit en labrador. Eller?
Jag tänkte bara meddela att jag just lagt 675 spänn på ett pendelkort. På kortet finns dessutom ett foto på mig som 18-åring (ingen skön syn). Det fotot var det enda jag hade hemma och har tidigare tjänstgjort som legfoto. Kul att jag gick runt och visade det innan jag tog körkort, not!
Men seriöst, priset har höjts med 200 spänn och då har jag ändå 30% rabatt eftersom att jag är student.
