Igår ringde de som lånar mammas hus medan hon är i Peru och berättade att jag fått post - en tidning och ett vykort. Jaha, tänkte jag, vem skickar vykort till mig? Lite spännande var det ju klart när jag körde dit för att hämta min post och döm av min förvåning när det mycket väl ligger ett vykort på köksbänken. Ännu mer förvånad blir jag när jag ser att bilden föreställer Dugur, Gymirs fina pappa.

Då jag vänt på kortet och läst vad som stod på blev jag nästan lite tårögd. Kortet var från Gymirs uppfödare Malle på Wreta gård och hon hade skrivit så gulligt om hur hon gillar min blogg och ville att jag skulle pussa Gymir.

Så tack Malle för det fina kortet, jag blev superglad och pussade självklart på Gymir från dig!