I ärlighetens namn orkade jag inte blogga ett dugg igår efter att jag kommit hem från tävlingen. Jag var så trött att jag däckade vid tio på kvällen (efter att tappert ha kämpat mot mina tunga ögonlock). I vilket fall som helst så tänkte jag idag ta igen vad jag försummade igår och berätta om tävlingsdagen!

Strax innan åtta på morgonen rullade bilen med transporten från Sandvången. Som vanligt gick både Eddie och Gymir in utan att ens vifta på öronen. Väl framme på Margaretehof duggregnade det lite, men hästarna fick ändå komma ut och se sig omkring (Eddies första tävling och allt)!

Fortfarande grymt otaggad som jag var satt jag i bagageluckan och funderade på att stryka mig från tävlingen. Med en suck gav jag upp, svidade om till rena ridbyxor och sadlade Gymir. På grund av min sena start hann jag väl värma upp i ungefär sju minuter innan det var dags att bege sig till collectingring. Trots min brist på motivation vaknade tävlings- och prestationsmänniskan i mig och fjärilarna fladdrade desperat i magen. Gymir kändes lugn, men ganska stel. Väl inne på banan skötte han sig ganska bra, gick inte i någon vacker form men man kan inte få allt här i världen. Åtta andra ekipage på banan gjorde honom ganska taggad och jag försökte desperat hålla mig till trav eftersom det är den gångart han oftast går rent i. Provade på lite tölt som kändes bra (även om jag måste ha lite långa tyglar) och någon enstaka galopp (fullt ös, medvetslös). Lite förvånad blev vi inkallade till finalomgången och vi körde på en gång till.

När resultatet kommit till domartornet och placeringarna ropades ut bakifrån blev jag djupt chockad över att vi stod kvar så länge som vi gjorde. Då vår placeringa tillkännagavs och jag fick reda på att vi kommit trea blev jag nästan tårögd över vilken bra häst jag har. Där sitter jag och är sjukt otaggad, när jag har en häst som vill ge allt. Visst, vi är inte i vårt livs form, men vad tusan gnäller jag för?! Gymir är väluppfostrad, snäll, vänlig, rolig att rida och lätthanterad i alla lägen. Även om vi aldrig kommer vinna VM kommer han alltid vara en världsmästare i mina ögon!


Och här är beviset, fotad med min fantastiska webcam, i soffan. Japp, det är en badrock jag har på mig - nyduschad och fin!

Förhoppningsvis kommer det fler bilder, det togs med både Sagas samt C & K's kamera (fast majoriteten är förmodligen på Eddie).