En lördag för lite mer en tre år sedan var en ung tjej mycket nervös. Hon skulle nämligen till några kända islandshästryttare och provrida en häst. Hon hade varit på andra ställen tidigare, men inte riktigt hittat rätt. Denna lördagen var en sån där perfekt höstdag, soligt men med kall och frisk luft. När hon kom dit släppte nervositeten litegrann då de var mycket trevliga.  Hästen hon såg i stallgången var inget uppseendeväckande utan såg ut som vilken häst som helst, men hon bestämde sig ändå för att ge den en chans.

Till en början red en av de kända ryttarna hästen och tjejen tittade på. Redan då såg den trevlig ut. När hon själv fick sitta upp och rida på ovalbanan var det som om hela omvärlden försvann. När hon travade ville hon bara brista ut i skratt av totalt lycka.

Då hon ridit på ovalbanan en stund, hämtade den kända ryttaren en till häst i stallet, och de red ut tillsammans. På vägen fick tjejen tips och råd av den kända ryttaren, som blev mycket imponerad av hur det gick. Det verkade som om hästen och tjejen passade väldigt bra ihop.

När de kom tillbaka i stallet sa den kända ryttaren att det fanns en till häst som hon kunde få provrida om hon ville. Tjejen tackade nej till detta då hon kände sig fullkomligt såld på den första.


På söndagen, dagen efter, provred tjejen ytterliggare en häst hos en annan känd ryttare. Det var en väldigt trevlig häst, men fortfarande snurrade den där andra hästen i huvudet på henne.

På måndagen ringde tjejens mamma till de kända ryttarna som den första hästen stod hos. Tjejens mamma och pappa skulle till Grekland inom en snar framtid och tjejen ville provrida ännu en gång. De kända ryttarna sa att hon kunde komma och provrida samma vecka, eller när hennes föräldrar återvänt från Grekland. Tjejen kunde inte vänta, och åkte därför tillbaka för att provrida samma dag.

Denna dagen red hon ut en längre runda med en som jobbade hos de kända ryttarna. Det fanns nu ingen tvekan längre (inte för att det någonsin fanns det) och hon ville jättegärna köpa hästen. Eftersom hennes föräldrar som sagt skulle till Grekland, bestämde de sig för att hästen skulle få flytta till tjejen så snart som möjligt. En veterinärbesiktning bokades till på fredagen, och om hästen gick igenom, skulle den lämnas till tjejen samma dag.

Tjejen räknade dagarna och väntade med spänning på fredagen. Hon själv gick i skolan när veterinärbesiktningen ägde rum, men hennes pappa var närvarande. När han sedan ringde henne och sa att hästen gått igenom både besiktning och spattröntgen helt utan anmärkning var lyckan total. Hästen levererades till stallplatsen hon hade och kontraktet skrevs på. Hästen var nu tjejens!


Tjejens pappa åkte hem lite tidigare från Grekland än hennes mamma. När han var hemma fick han det hemska beskedet att hans cancer återvänt. Detta var fruktansvärt för familjen men tjejen hade ändå tur som hade hästen.
Några månader senare dog tjejens pappa. Detta var den mest fruktansvärda tiden tjejen någonsin upplevt och hon hade aldrig klarat den så bra som hon gjorde utan hästen.



Tre år senare sitter tjejen här och skriver detta inlägget. Historien handlar alltså om mig och Gymir. Idag är det exakt tre år sedan han blev min, och jag är så oändligt tacksam för det. Hade jag väntat med att köpa honom tills mamma och pappa kom hem från Grekland, hade vi aldrig köpt honom pga. pappas återfall. Jag kommer alltid att sakna min pappa, men jag är otroligt glad för att jag har haft Gymir vid min sida under dessa tre åren av mitt liv. Utan honom hade jag inte klarat de så bra som jag har gjort.

Gymir från Wreta <3