Jag sitter här och pimplar bubbelvatten. Då kommer man på konstiga tankar...

Just nu känns det som om man måste använda ett skohorn för att få ner mig i akademikervärlden. Jag passar inte riktigt, men det går om man verkligen pressar. Dock kan man få lite skoskav.

Tänk om jag fastnar där när jag väl trillat ner? Tänk om folk i framtiden kommer kalla mig Professor Sjöstedt och jag kommer vara en gråsprängd, ensam tant men glasögonen längst ner på nästippen. Jag kommer bo med en katt lika gråsprängd som mig själv och endast äga fotriktiga skor samt beiga kjolar. Jag kommer springa runt och prata för mig själv, samtidigt som jag skriver på min sjuttioåttonde avhandling.


Okej.. Kanske inte. Men det är inte ett helt otänkbart framtidsscenario!