Igår hade vi en föreläsning om PA-programmets skrivregler. Det är bara till att nicka och se glad ut, bara till att anamma detta nya språk. Jag förstår inte för mitt liv varför allt ska göras så krångligt. Om jag vill att folk ska läsa min avhandling och ta del i mitt arbete, ska det inte då vara enkelt att förstå? Akademiska texter kan ju bara läsas av inga andra än just akademiker. Oftast handlar det inte om att man inte förstår utan att man helt enkelt inte orkar arbeta sig igenom en krångligt skriven text. Det känns som regeln för att låta akademisk är att helt enkelt använda så krångliga ord och sen sätta dem i en helt ologisk ordning för läsförståelsens skull. Missförstå mig inte, jag älskar att använda lite invecklade ord som den ordfacist jag är, men det måste väl ändå finnas en gräns?

För att ta ett exempel kan jag ju berätta om när vi kollade på filmen "Ridlära" av Bo Tibblin. Inget illa ment om Bo Tibblin, men han är jäkligt tråkig att lyssna på. Till råga på allt säger han "det kan förefalla något paradoxalt att rida hästen i motsatta form som man strävar emot".
Que? Tror han att alla förstår detta eller? Varför inte bara säga att det kan kännas ganska motsägelsefullt att rida hästen i en annan form än den man strävar emot? Nej, bara krångla till det.

I min kurslitteratur står meningen: "Han förvaltade skolastikens logiska stringens och argumenterade för att all kunskap måste ha en fast grund."

Erkänn att den boken verkar intressant!