Har ridit tre duktiga hästar idag. Började med Heba och red henne en stund i ridhuset. Det var ganska mycket folk så hon blev ganska stressad, red därför inte så länge.

Stina var på besök och jag råkar veta att hon gillar att rida lilla Myran. Därför tog hon honom och jag tog Disa så drog vi ut i skogen och galopperade. Disa har vilat sen i helgen så jag ville inte trycka på henne för mycket. Hon är så söt och snäll så hon är duktig ändå. Gymir var jättepigg som vanligt. Ingen större nyhet där inte.

Sist red jag lilla Black Hell. Hon är nog inte så mycket skolriden innan - åtminstone inte på dressyrviset som jag är van vid. Tidigare hade jag problem för hon sparkade bakut när man gick på med skänklarna och hon följde inte spåret. Till en början idag var hon ganska spänd och gick emot handen men jag fortsatte bara att rida på. Jag vägrar att såga bara för att hon ska kröka på nacken (detta skriver jag som en pik till vissa ryttare). Hon gick ganska bra tillslut och då ringde min mamma. Medan jag pratade steppade hon som en galning så jag var tvungen att lägga på. Efter detta gick hon som en klocka! Hon var framme på bettet, hade eftergift i nacken och var lagom framåt.

Jag vet inte varför, men det var som ett lyckorus i hela kroppen. Att lyckas med något. Har ganska dåligt självförtroende så för en stund tänkte jag bara "Men jaaa!!! Jag kan ju rida!" Töntigt för vissa kanske - men inte för mig!