Tro det eller ej men jag har faktiskt inte bloggat så mycket om hästar på sista tiden. Därför är det väl på sin plats att jag skriver något idag!

Jag har idag ridit fyra hästar. Tre islandshästar och en nordsvensk travare.

Jag började med min kära Gymir. Vi gjorde faktiskt allt möjligt. Jag började med att tömköra honom lite men jag tyckte det var så tråkigt så jag hoppade upp istället. Jobbade honom lite i skritten och lät honom sen trava på ganska lång tyglar. Gick väl sådär. Istället satte jag upp ett hinder och hoppade lite. Han var faktiskt riktigt duktig. Han tycker ju att det är roligt så.
När jag tröttnat på det red jag lite dressyr istället. Jobbade mycket i skritten med skänkelvikningar och en och annan sluta blev det också. För höger skänkel gick det bra och för vänster skänkel gick det jättebra. I traven sen var han mycket mer avspänd och därför blev steget också mycket bättre och svävet större.


Nästa på tur var Heba. Red henne ganska hårt igår då jag körde rejäla tempoökningar i tölten så jag red henne inte mer än 35 minuter. Jobbade igenom tölten grundligt och hon töltar ju bara helt fantastiskt. Traven, galoppen och skritten får vi jobba lite mer på. Skritten har blivit mycket bättre.


Tredje hästen var Dimma. Hon är stensäker i formen i både skritt och trav men har problem med tölten. Jobbade lite med den som är väldigt passtaktig. När jag väl fick tag på hennes bakben blev och takten avsevärt bättre. Jobbade lite med galoppen som hon haft problem med men hon verkade ganska trött och jag höll inte på så mycket. Hon bjöd faktiskt till och med på ett bocksprång ;).


Sist men inte minst var då Black Hell. Hon var rejält på hugget eftersom det var ganska mycket folk i ridhuset. Taktade och höll på. När jag samlade upp henne blev hon förbannad och kämpade emot, taktade och lite annat smått och gott. Hon kändes ganska nonchalant så jag satte rejäl press på henne. Travade, gjorde halt och satte igång direkt till trav vid varje bokstav. Det var jobbigt för mig också då jag satt ner och var tvungen att hålla emot med magmusklerna en hel del. Till sist släppte hon och allt var frid och fröjd..