Mari skrev på min tidslinje på Facebook att jag borde börja blogga igen, tydligen är mitt liv intressant. Ja, det kan man ju säga vad man vill om, men det är åtminstone väldigt händelserikt. Jag har inte bloggat på ett tag, jag vet, men som ni kanske har förstått är jag på mitt upplopp till examen och då är det en hel del som måste komma före.
Sist skrev jag om C-uppsatsen. Vad som har hänt sedan dess är att jag har klarat skiten och inte längre behöver tänka på det. För övrigt har jag just nu praktik på Svedala kommun och tar examen den 7 juni!
Lincoln fyller 1 på måndag, exakt var har den tiden tagit vägen? Gymir mår prima och är lite rund om magen.
Jaha. Nu till det måste chockerande då. Jag har sagt upp min tid som "forever alone" och innehar numera relationsstatusen "i ett förhållande". För er som undrar är det en påg, även om vissa har tvivlat är jag lagd på det hållet. Jag är galet lycklig med honom! Min skara av pojkar har alltså utökats från två till tre. Och jag vet att många har undrat om jag lyckats hitta någon som är längre än mig - och svaret är ja! Han är hela 2 centimeter längre än mig, jag har marginalerna på min sida.
C-uppsatserna är färdigskrivna, men är ännu inte ett avslutat kapitel. Idag ska vi opponera på en annan uppsats, det vill säga granska, ställa frågor, föreslå ändringar och påpeka vad som är bra. Vi har även läst ännu en uppsats och valt ut två frågor att ställa.
Imorgon är det vår uppsats som andra ska opponera på, då ska vi alltså försvara den. Lagom nervöst...
Skulle faktiskt hellre vara i stallet med den här godingen...
Aj, aj, aj. Min namne, storbloggaren Tyra Sjöstedt fick visst inte världens bästa välkommande här på Österlen. Helt ärligt kan det inte vara lätt att komma från en storstad ner till landsbygden, här går vi och lägger oss tidigt verkar det som. Helt ärligt är nog hela Österlen i ide just nu, känns dock rimligt med tanke på den kommande stormen.
Ja, jag har inga gardiner i min lägenhet, och den är på the sunny side om man säger så. För att jag ska se något på datorn sitter jag med solbrillor på. Hur cool är inte jag? Läser vetenskapliga artiklar med solglasögon!
En solig tisdag, det är då jag bestämmer mig för att försöka mig på det här med att blogga igen. Det har trots allt skett en del sedan mitt senaste inlägg.
- Lilla Lincoln är nu nio månader gammal, han växer så det knakar!
- Gymir fick ännu en släng av sandkolik, men det gick inte lika långt den här gången, vi slapp djursjukhuset och fixade det med hjälp av distriktsveterinärerna bara!
- Jag har flyttat upp en våning, till en lite större lägenhet. Min kära vän Saga har tagit över den förra och vi bor numera grannar med varandra!
- Jag har idag 94 dagar kvar till min kandidatexamen i personal- och arbetslivsvetenskap. För tillfället tar jag bara en paus i skrivandet av C-uppsatsen som ska lämnas in om några veckor.
- Jag rider numera även två tregångare lite då och då. Snälla familjen Persson låter mig träna deras stora häst Ligamo och ponnyn Marino - superkul tycker jag!
Även om jag skulle gå upp klockan fem i morse var jag inte road av det fruktansvärda oväsen någon förde cirka en halvtimme innan jag skulle gå upp. Jag förstår inte att folk kan prata så högt att det hörs in till mig, och vem spelar partymusik på högsta volym halv fem på morgonen?
Suck och snark, nu är jag åtminstone i skolan. Lyckades sova en halvtimme på bussen, score!
Ack så skönt det är att landa i soffan efter att ha petat i sig en smarrig korv stroganoff och när man är trött och frusen efter en kväll i stallet. Saga jobbade idag så för att vi skulle kunna rida tillsammans innan det blev mörkt tänkte jag ta in hästarna och ha dem klara till hon kom. Nu råkade hon blev försenad, men tanken var god. Hann i alla fall hjälpa Tina in med de stora hästarna och mysa lite med Gymir i stallet.
I vilket fall som helst så kom Saga till sist, men vi bestämde oss för att rida ut i skogen i alla fall. Hästarna skötte sig bra, vid skrittade mer eller mindre hela rundan med undantag för en liten tölt. Båda var pigga och glada!
Efteråt fick de lite kraftfoder och när vi släppte ut dem i hagen fodrade vi allesammans med hö och hösilage. Det sämsta med Sandvången är att det är så mörkt, dåligt med lampor, men jag älskar det stället i alla fall!
Stallhunden var självklart med, sköter sig utmärkt numera!
Jag kan inte hjälpa att jag redan längtar till lördag då jag först ska på en stor fest med många av mina kära vänner och vi sen tillsammans ska ut och svira.
Just därför tänker jag dela med mig av några heta partylåtar! Några är sprillans nya, andra är gamla godingar som fortfarande får en att vilja kötta på dansgolvet!
Jag och Malin tog vår pick och pack och körde till brukshundsklubben med småttingarna. Jag tränade lite på slalomen med Lincoln, men han hade fasligt bråttom! Gick bättre mot slutet. Självklart fick han klättra upp på sitt kära favorithinder (A:et) också, han satsar mot det så fort vi närmar oss agilityplanen.
För övrigt övade jag mest ligg kvar, också fick de busa lite med varandra före och efter. Jag hade med mig kameran så här kommer en minibildbomd.
En ska som jag funderade på när jag stod i kassakön på ICA (jaja, sällan jag tänker på onödiga saker) är att olika människor plockar upp varor på bandet på olika sätt. Mannen som stod framför mig smällde ner varenda sak, inga streckkoder på rätt håll osv. Vissa bygger varuberg, lägger alla ömtåliga saker först osv. Själv försöker jag ställa allt med streckkoden på rätt sida, mest för att jag själv suttit i den där kassan och vet hur mycket fortare det går när man slipper leta efter en streckkod på varenda vara.
Okej, åter till mannen som stod framför mig i kön. Som sagt smällde han ner varorna, han skulle bland annat köpa lime, men tror ni att han lagt alla fem i en påse? Nej, nej de låg överallt på bandet så att det stackars kassörskan fick väga och slå in dem en och en. Vanligt hyfs är ju dessutom att lägga en avgränsande pinne till personen bakom, tror ni att jag fick någon? Gissade ni nej så grattis. Nu råkar jag ju känna till mannen i fråga redan från början och det är ingen trevlig prick, men det där sättet att packa upp varor hade ändå avslöjat honom som en inte så rolig människa. Jag själv försöker ju sköta mig, och vi vet ju alla hur trevlig jag är (höhö).
När jag sedan betalt och skulle packa ner min varor hade mannen redan försvunnit. Det enda som var kvar som ett minne var en lime...
When your day seems out of balance, and many things go wrong... When people fight around you, and the clock drags on so long... When people act like children, and fill you with remorse... Go out into the pasture, and wrap your arms around your horse... His gentle breath enfolds you, as he watches with those eyes... He may not have a PhD, but he is, oh so wise... His head rests on your shoulder, as
you hug him good and tight... He puts your world in balance, and makes it seem all right... Your tears will soon stop flowing, the tension will be eased... The nonsense has been lifted, you are quiet and at peace... So when you need some balance from the stresses in your day... The therapy you REALLY need, is out there eating hay!
Mörkrets makter tog tag i mig och Saga så vi fick helt enkelt nöja oss med att rida i ridhuset. Jag gjorde inte jättemycket med Gymir, skrittade lite på volter och travade sen på lite längre tyglar så att han fick sträcka sig framåt, neråt. Finns inte så mycket att säga, han skötte sig fint.
Däremot sköter sig inte mina chaps så bra. Damn you!
Vädret bättrade på sig så jag bestämde mig snabbt för att det var skogen som gällde. Efter lite betänketid bestämde jag mig även för en kort skrittur och vad passar inte bättre än att låta Lincoln följa med? Sagt och gjort, vi skrittade den lilla rundan och duktiga Lincoln sprang bredvid jättefint, det var ju inte alls annorlunda att matte satt högt uppe på den där stora saken!
Precis när jag kom in i stallet skickade Saga och fråga om vi skulle rida tillsammans, först sa jag nej, men eftersom den där skrittrundan inte gav Gymir så mycket ändrade jag mig. Detta innebär alltså att jag inte bara får rida en, utan två gånger på en dag - score!
Ja, jag fick kolla på datorn när jag skulle skriva rubriken, för att verkligen fastställa att det är tisdag. Veckorna går så fort att jag knappt hinner med helt enkelt. Nåja, tisdag är det i alla fall.
I morse hade jag Skypemöte med Sandra och Kim gällande vår rapport och redovisning som vi ska ha nu på torsdag. Jag känner verkligen att terminens första kurs går mot sitt slut, inte många kvar till examen!
I natt har jag sovit i mitt gamla rum hos mamma, bara för att det var mysigt. Lincoln sov i min säng hela natten, något han inte brukar göra men mysigt var det!
Alldeles strax ska jag köra ut till Virrestad och hämta min efterlängtade sadel. Vädret suger rätt hårt så vi får se vad jag ska hitta på med min gråa springare.
Välkommen till min blogg! Jag heter Louise, pluggar personal- och arbetslivsvetenskap, har en egen islandshäst vid namn Gymir och en labrador vid namn Lincoln. Bloggen handlar om min fartfyllda vardag med hästar, skola, vänner, pojkvän och träning! Hoppas att du gillar mitt liv lika mycket som jag gör!